rotlösa 107 Blev han fälld till rättlösa (falz han <et r^etlöso), skulle man uttaga böterna därför så somalla andra. Den uppgivna bötessatsen III. stiextan örtugher ( =48 örtugar=2 mark) är vanlig i västgötalagarna, särskilt i Forn S och Forn B. Den uttryckes även med formeln »tre marker, de heta tre och äro två, sexton örtugar i varje tredjedel» {prer rmerkar hat^e prer ok isru tvar, sextan örtoghor i priöiugh hu^ern), d.v.s. böterna kallas i lagen 3 marker, men är i verkligheten 2 marker. Detta egendomliga uttryck har livligt uppmärksammats av forskningen. Enligt den vanligaste tolkningen, till vilken senast utgivarna och kommentatorerna av de svenska landskapslagarna Åke Holmbäck och Elias Wessén har anslutit sig,^® och vilken torde vara sakligt grundad, betydde 3 marker ursprungligen 3 marker vägt silver. När penningar kom i bruk mot slutet av 1100-talet räknades på 1 mark silver 192 penningar. 1 mark penningar hade då samma värde som 1 mark silver. Vid den tid, då äldre Västgötalagen nedskrevs (1220-talet), hade emellertid på grund av myntets lägre silverhalt penningens silvervärde sjunkit med en tredjedel, så att 3 marker penningar motsvarade allenast 2 mark silver. Den ifrågavarande formeln angiver alltså, att de lagfästade och utdömda böterna, 3 marker lödigt silver (»hete tre»), fick erläggas med 3 marker i försämrat, präglat mynt, vilket hade ett aktuellt värde, som var en tredjedel lägre, d.v.s. allenast 2 marker lödigt silver (»äro två»). Den skyldige hade sålunda att i böter erlägga 3X16 örtugar penningar ( =48 örtugar=16 öre=2 marker) — ehuru han sakfälldes till 3 marker (silver) enligt satsen »de heta tre och äro två» —till treskiftes mellan konungen, häradet och saksökaren. I det andra lagrummet i äldre Västgötalagen, i vilken uttrycket rotlösa förekommer (Forn B 9), säges: »Bränner någon en annans hö ute på ängen, det är rättlösa.» (p^et cer raetlösce). Det bedömdes på samma sätt, om man brände annans kvarn eller fiskegård, risgärdesgård eller bro, eller virke i skogen. »Det är allt rättlösa» {p^et ter allt rtetlöste.). Den skyldgie skulle återgälda värdet av det brunna och därutöver böta 3X16 örtugar {ok ouan a pranisaxtanörtoghter). —I det motsvarande lagrummet i den yngre lagen (Utgärdabalken 22) angives all vådeld som rättlösa, vare sig gärningen blev (lag)sökt eller icke {p^et er alt rtetlos<e, huat pet ter helder sot celler vsot).^^ Den skyldige skulle återgälda värdet av det brunna och därutöver böta 3 marker enligt formeln »de heta tre och äro två» (oc a onan. III. marker, hete pre oc ceru tuar).^^ Äldre Västgötalagen, s. 37, not 32 och där anf. litt. Bötesandelen i varje tredjedel »hette» alltså 1 mark lödigt silver ( =8 öre=24 örtugar), men enär den utgjordes med 24 örtugar penningar hade den ett aktuellt värde av allenast 16 örtugar lödigt silver, d.v.s. en tredjedel lägre. 18 sot =soct, ’sökt, lagsökt, åtalat’. Enligt Vgl III: 149 var böterna 3X16 örtugar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=