Festskrift tillägnadGerhard Hafström 104 vore emellertid, om ej flera av dessa stadganden är sådana, som med skäl kan betecknas som ’rättlösa’. Kommentatorerna fortsätter: »Fl. 4 innehåller förbud mot att själv taga sin rätt, utan laga dom. Det är ett typiskt fall av ’rätlösa’, som kan ha givit namn åt hela balken. Med fl. 4 sammanhänger på det närmaste fl. 6 om handrån och fl. 7 om utsökning av gäld.» Sammanhanget skulle här brytas av fl. 5 om okvädinsord, vilket kunde förklaras av att här tidigare haft sin plats den s.k. Ffednalagen, som innehåller bestämmelser för ett särskilt fall, då den kränkte utan rättegång fick söka sin rätt genomtvekamp.^*’ Den utgjordesålunda ett undantag från regeln, att envar skulle söka sin rätt genomrättegång på tinget. Detsamma skulle i viss mån gälla om medgivandet i fl. 7 att taga nam. Fl. 8 skulle återigen innehålla ett fall av ’rättlösa’, liksom den nära sammanhängande fl. 9. »R. består sålunda, om man bortser från de inledande valbestämmelserna, av tre avdelningar: fl. 4—7, fl. 8 och 9 och fl. 10—13. För de båda första avdelningarna, som tillsammans utgöra den centrala huvuddelen av balken, synes rubriken Rättlösabalk icke vara olämplig. Lagman Eskil har vid sitt ordnande av lagens innehåll icke kunnat inpassa dessa bestämmelser på annat sätt. Den bristande systematiken visar sig framför allt däri, att vad man kan kalla egenmäktigt förfarande har blivit uppdelat på tre avdelningar: Retlösa bolkär, Fornämis sakir och Forniimis bolkär. Sannolikt har han velat genomföra en skillnad mellan fornämi och retlösä. Till bestämmelserna om ’rättlösa’ (fl. 4—9) har han låtit flockarna om lån, lega och deposition (fl. 10—13) ansluta sig.» Beträffande förhållandet mellan rättlösa och förnäme framhåller Holmbäck och Wessén,^^ att det icke är alldeles lätt att bestämma. Så mycket vore dock tydligt, att rättlösa betecknar en svårare rättskränkning än förnäme. »Fullt förnäme» medförde ett bötesstraff på 6 öre (silver); för »rättlösa» eller »full rättlösa» var böterna »16 örtugar tre gånger», dvs 2 mark (silver), lika fördelade mellan målsägande, konungen och häradet. »Sekundärt har därför förnäme kommit att beteckna ett olovligt tillgrepp, som medförde 6 öre böter, målsägandens ensak, rättlösa ett sådant, som medförde 2 marks böter till treskifte. Det är i själva verket icke så mycket den brottsliga handlingens natur, somi VgL är bestämmande för vad som räknas som förnäme eller rättlösa, utan fastmera böternas storlek.» Rättlösabalken skulle sålunda enligt kommentatorerna ha fått sitt namn därav, att brott, som äro rättlösa, behandlas huvudsakligen i denna balk. Visserligen förekommer ordet rättlösa icke i Rättlösabalken. »Men för C.-I. Ståhle, Några frågor rörande den första utgåvan av Upplandslagen och dess förlaga, Arkiv för nordisk filologi, 1953, s. 136 ff, har emellertid nyligen framhållit vissa skäl, som talar för att den s.k. Hednalagen är en uppteckning icke av västgötarätt utan av forn uppländsk rätt. ” A.a. s. 186.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=