99 Hatt och huva 2. Ryssland Se civillagen av d. 31 Jan. 1833 Art. »Les filles en concurrence avec les fils succedent k la quatorzieme partie des bien immeubles et å la huitieme des meubles.» p. 220. edit, de Foucher. »Mandsperson tager to loder imod en qvindesperson tager een i alle arve.» 733 3. Danmark se Lagarna • av 1683 och 1687 5—2—29 4. Norrige Arvsrätt (Sammanfattning): 1. Lika för man och kvinna. I alla länder, där Romersk lag gäller, d. v. s. nästan överallt i Tyskland, varest inga nya lagar äro införda, ävensomi Spanien, Italien m. fl. I Frankrike; i Baden; i Tyska Rehnprovinserna, under Bayern och Preussen —där Code Napoleon gäller. I Belgien och Holland. I Österrike och Preussen, efter de nya lagarna. I England, för all den enorma förmögenhet, som ej består av jord, den äldste sonen ärver ensam. I Nordamerikas Förenta Stater, överhuvud. 2. Olika för man och kvinna. I Danmark, Norrige, Sverrige, Ryssland. Giftorätt Någonting sådant var ej känt hos Romarna. Hustrun giftes vanligen in manttm mariti d. v. s. han hade samma rätt över henne och hennes egendom, som om hon varit hans dotter. Under tiden uppkom seden att bestämma en viss förmögenhet för hustrun under namn av dos\ Därifrån det i Frankrike och Tyskland kända dotalsystemet, i avseende på makars bo. Engelska lagen har mycken likhet med den Romerska. All hustruns förmögenhet anses ovillkorligen tillhöra mannen, så länge äktenskapet varar, med undantag av viss egendom, dower, som han skall återställa. Genom äktenskapsförord, settlements, regleras vanligtvis det blivande förhållandet makarna emellan, efter olika omständigheter. I Frankrike voro före Code Napoleon två systemer gällande; det Romerska, och det ursprungligen Germaniska, uttryckt i de så kallade coutumerne. Det senare utgick från begreppet av vad vi kalla samfält bo, communauté, i lösören och förvärvad fastighet; det var således lika med våra giftorättslagar, men tilläde hustrun hälften i samfälligheten. Detta system antogs ensamt i 1801 års förslag till Code civil och blev i Code Napoleon det rådande, d. v. s. det skulle följas, omej annorlunda var överenskommet före äktenskapet. Genom förord kan man antaga dotalsystemet, eller andra villkor, som då, i avseende på makarnas inbördes egendomsförhållanden, tjäna till efterrättelse. I Tyskland gäller dels dotal och dels samfällighetssystemet, allt efter som den Romerska eller den Germaniska principen är på ena eller andra stället övervägan de. Av samfällighet njuter hustrun hälften. I Danmark och Norrige är samfällighetssystemet så rådande, att makarna taga hälften vardera i all boets egendom, den må vara lös eller fast, ärvd eller för-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=