Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 96 Farhågorna att den lika arvsrätten skulle medföra Pauperism, skadlig klyvning av jorden, samt försvagande av kärleken till fosterlandet ansåg H. M. ogrundade och däremot kunde anföras både främmande erfarenhet och den inhemska, som kunnat vinnas inomden del av landet, där lika arvsrätt länge funnits. Beträffande åter tillämpningen så följde av vad statsrådet Faxe nyligen utrett att lagen är tillämplig endast på de arv, som faller efter densammas kungörande men icke andra och att således redan uppkomna rättigheter icke trädas för nära. Att fastställandet av lika arvsrätt möjligen skall rubba fleras beräkningar om sin blivande förmögenhet kunde visserligen ej nekas. Men denna brytning måste ju en gång ske så framt meningen vore att verkligen tillämpa den princip, vars rättsenlighet ej blivit bestridd. Så har det ock tillgått så väl i andra länder, vilka förändrat sin lagstiftning i detta hänseende, somi Sverige, då 1734 års lag infördes, ehuru flera förändringar rörande arvsförhållanden däri stadgas. I avseende på lika giftorätt gällde samma skäl som för arvsrätten och ingen hade heller anfört något varken mot dess rättsenlighet eller billighet. Den är erkänd i Code Napoleon och kvarstår i de länder där den Romerska rätten förblivit övervägande. I Norge och Danmark, varest gamla Civil-lagarna från 16hundratalet ännu gälla, tager dock änkan icke blott hälften i boets egendom, den må vara lös eller fast, ärvd eller förvärvad, utan även en broderlott vid delningen med sina barn. Vidkommande frågan om tillämpningen av lika giftorätt ansåg H.M. det vara uppenbart att denna lagförändring icke borde, utan ömsesidigt samtycke, göras gällande vid de äktenskap, som blivit ingångna innan den för lagens trädande i kraft i den blivande kungörelsen utsatta tiden. Det heter i vår nuvarande lag 10 kap. 1 § giftermålsbalken: ’När man och kvinna äro sammanvigda, äger vardera giftorätt i boet’. Denna rätt har således redan uppkommit vid äktenskapets ingående och uppstår ej först vid boets upplösning. Andra länders lagstiftning hade jämväl utgått från samma grundsats. Franska Code civil stadgar, att giftorätten inträder å den dag giftermålet inför vederbörande myndighet avslutas och de flesta Tyska jurister förklara, att med giftorätt förhålles enligt den lag, som var gällande, då giftermålet ingicks. Det är en allmänt känd regel, att en lag icke bör givas tillbakaverkande kraft. En retroaktiv tillämpning i omförmälta hänseende synes följaktligen icke vara att befara. Skulle emellertid en dylik tillämpning bliva överklagad, så visar grundlagen sättet för tillvägabringande av nödig lagförklaring. Av dessa skäl, samt på de av Rikets Ständer och en del av Högsta Domstolens och Stadsrådets ledamöter för Rikets Ständers förslag anförda grunder, förklarade H. M. det icke vara med dess rättsåsikter och dess övertygelse om det allmännas bästa förenligt, att vägra sin sanktion å oftannämnda förslag utan lämnade alltså H. M. därtill sitt bifall.» Ehuru konungen egenhändigt skrivit konceptet till sitt anförande, är det uppenbart att uppgifterna angående lagstiftningen i andra länder måste återgå på upplysningar som lämnats honom från sakkunnigt håll. I Bernadotteska familjearkivet (Vol. 54) finnes också en underdånig PM, som innehåller en fullständig sammanställning av lagstiftningen i främmande länder beträffande såväl arvs- som giftorätten. Den är icke undertecknad, men en undersökning av handstilen har klarlagt, att den skrivits av t. f. Justitiekanslern Nils Samuel von Koch. Den är av följande lydelse:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=