Festskrift tillägnadGerhard Hafström var notarie i Lagutskottet och under Richerts tjänstgöring i Lagberedningen fr. o. m. 1845 förestod domsagan.®^ Även vid denna riksdag biföll de ofrälse stånden motionerna, efter Lagutskottets tillstyrkande,i prästeståndet med endast två rösters övervikt.®® I ståndet uttaladesig för förslaget dåvarande professorn vid Lunds universitet —sedermera biskopen —Johan Henrik Thomander, en av liberalismens ledare och mest glänsande talare.®" Han sade sig icke tro att genom den föreslagna förändringen hela fäderneslandets välfärd skulle stå på spel samt fortsatte: »Jag tror sannerligen icke på något slags allmakt hos lagparagrafer; jag tror icke att en fras kan vända upp och ned på mänskligheten. I henne leva och röra sig helt andra krafter. Jag tror icke att, omlika arvsrätt blir lag i Svea land, så skall man här om ett hundrade år härefter gå på huvudet i stället för på fötterna. Tvärtom har lagens inre rättskraft, dess överensstämmelse med folkets rättskänsla uppenbarat sig på det fullständigaste, enär det stora område, där annan lag hittills gällt, icke har kunnat övervinna, utan fastmer har blivit smittat av det enda sjuka fåret i Wärends Härad. Är den lika arvsrätten så förfärlig, varför har man icke då förbarmat sig över de arma Värendsboarne och i tid gjort demdelaktiga av landets allmänna lycksalighet? I familjefridens, i de moraliska intressenas namn tillstyrker jag Lag-Utskottets betänkande.» Inom ridderskapet och adeln®® var majoriteten för avslag stor. Ståndet ansåg att frågan om frälsemans arvs- och giftorätt vore av privilegienatur och icke kunde ändras på annat sätt än som stadgas i R. F. § 114. På Riddarhuset voterades den 8 februari 1845 om ett Hartmansdorffs förslag att i skrivelse till K. M:t framhålla privilegienaturen hos den adliga arvsoch giftorätten. Förslaget bifölls av 162 mot 73. Justitierådet Wilhelm Stråle, som i HDtvå gånger energiskt avstyrkt arvs- och giftorätt, röstade för förslaget. Bland minoriteten anmälde flera reservation, bland dem dennes son Wilhelm. Fadern har för dagen i sin dagbok antecknat: »Ond på Wilhelm, reservanten.» Längst ned på sidan har han tillagt: »Sonen voterar och reserverar sig emot Fadern. Det anses nu för tiden ej orätt.» —Kanske erinrade han sig anekdoter om romersk patria potestas, har Birger WedBERG stilla tillagt.®^ 94 Minnesblad, saml. av Carl Hasselrot, s. 3 ff. och »Carl Hasselrot, född 1812», s. 6. —En annan motionär var ovannämnde EfraimLarsson. Lagutskottets betänkande nr 31, 1844, 7 saml., 1 avd. Prästerståndets protocoll d. 14 dec. 1844, band 6, s. 149 ff. och d. 8 febr. 1845, band 8, s. 288. Borgarståndets protocoll d. 7 dec. 1844, band 2, s. 494 ff. Prästeståndets protocoll d. 14 dec. 1844, s. 223 ff. Ridderskapets och Adelns protocoll d. 9 dec. 1844, häfte 5, s. 247 ff. och d. 11 dec. 86 88 s. 290 f. Konungens Högsta Domstol, del 2, 1809—1844 (1940), s. 501.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=