91 Hatt och huva avsöndring lagliggjort och uppmuntrat ohesutenheten. »Sådant kallades fordom att öppet motsäga sig själv, men man är nu för tiden liberalare.» Geijer fruktade radikala omskapelser av en lika genomgripande som vådlig beskaffenhet och varnade för verkan av en oupphörligt fortsatt hemmansklyvning. —Inomridderskapet och adeln®® samt inombondeståndet®® föll däremot lagutskottets förslag. Då två stånd stod mot två, hade alltså frågan fallit på denna riksdag. Sedan K. M:t äntligen beslutat överlämna Lagkommitténs Civillagsförslag till HD:s granskning, avstyrkte HD år 1832 med 4 röster mot 3 förslaget till lika gifto- och arvsrätt.®^ Vid nästföljande eller 1834 års riksdag väcktes ånyo tre motioner i frågan i bondeståndet®® men utgången blev densamma som tidigare —lagutskottets tillstyrkande®® utlåtande avslogs av adeln och bönderna och föranledde alltså icke någon riksdagsskrivelse.'^® En motionär var även denna gång från de delar av Tiohärads lagsaga (Västra och östra härader), vilka icke omfattades av Gustaf III:s ovannämnda brev, och förslaget hade sina varmaste anhängare bland bönderna från Småland samt de närmast angränsande landskapen intill Mälardalen i norr. Men där, i svearnas gamla kärnbygder, börjar motståndet att hårdna för att bliva fast och beslutsamt på Dala- och Norrlandsbänkarna. Som typiskt exempel kan återges bonden Johan Wiklunds från Västernorrlands län skriftliga anförande:'^^ »Bondens söner, åtminstone i vår kalla och arbetssvåra nord, hinna knappt bliva halvvuxne, förrän de måste göra fadren följe, att ifrån första vårdag, hela sommaren och hösten igenom, så länge ofrusen mark varar, även i regnväder, ständigt Ridderskapets och Adelns protocoll d. 22 juni 1829, häft 29, s. 63 ff. och d. 11 nov. 1829, häft 49, s. 104 ff. Bonde-Ståndets protokoll d. 18 juni 1829, band 6, s. 658 ff. och d. 9 nov. 1829, band 9, s. 292 ff. Högste Domstolens Protocoll vid Granskningen af Förslaget till Allmän Civil-Lag (1836), s. 31 ff. och s. 50 ff. (Ri. A.). Förslaget avstyrktes av justitieråden Stråle, Rosenblad, von Rosén och Nyblaeus; förslaget tillstyrktes av justitieråden Bredberg, Pettersson och Themptander. Bondeståndets protokoll d. 10 febr. 1834, band 1, s. 95 ff. och d. 15 dec. 1834, band 8, s. 717 ff. ®® Lagutskottets betänkande n:ris 122 och 168 (7 saml., 1 avd., 1 och 2 bandet). ’® Ridderskapets och Adelns protokoll d. 2 okt. 1834, häft. 14, s. 7 ff. och d. 20 dec. 1834, häft. 17, s. 403. Prästerståndets protokoll d. 2 okt. 1834, band 11, s. 48 ff. och d. 17 dec. 1834, band 14, s. 478 ff. Borgarståndets protokoll d. 2 okt. 1834, band 6, s. 16 ff. och d. 20 dec. 1834, band 17, s. 854. Bondeståndets protokoll den 27 febr., band 2, s. 88 ff., den 29 sept., band 7, s. 134 ff. och den 15dec. 1834 band 8, s. 717 ff. Bondeståndets protocoll d. 27 febr. 1834, band 2, s. 97 ff. 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=