Hatt och huva 87 -civil- och kriminallag, varvid 1734 års lagbok skulle till sin yttre form och indelning i vissa balkar och kapitel tjäna till efterrättelse. De första utkasten till GB och ÄB, skrivna av arbetande ledamoten, advokatfiskalen P. Staaff, voro fördiga innan Johan Gabriel Richert år 1814 inkallades i kommittén. Denne deltog dock i förslagens granskning, innan de trycktes.^^ Enligt det slutgiltiga förslaget till GB (7: 2) skulle giftorätten i det samfällda boet vara hälften för vardera maken. Enligt förslaget till ÄB (1: 19) skulle man och kvinna i arv taga lika lott.^- De huvudsakliga motiven till den lika giftorätten voro,^^ att gällande lagbestämmelser angående olika giftorätt ansågs avvikande från rättvisa och billighet samt ledde till ett invecklat och förvillande lagskipningssätt. Vidare, att båda makarna i det genom äktenskapet uppkomna bolaget förenade sina krafter, för att med gemensam omsorg arbeta för gemensamt väl. De delade med varandra ljuvt och lett, och då förbindelserna var lika och bördorna bars gemensamt, borde också fördelningen av de inbördes rättigheterna vara lika, och detta både i stad och på landet. Särskilt framhölls, att hos den jordbrukande klassen »hustrun ensam måste sörja för barnens skötsel och uppfostran i deras spädare år och ensam besörja den inre hushållningen; hon måste även deltaga i den yttre och med sitt arbete bidraga att förvärva det nödvändiga.» All skillnad efter olika kön eller stånd eller boningsort ansågs sakna varje rättsgrund. Såsom motiv för den lika arvsrätten framhölls att redan på den tiden, då man berättigade kvinnan till hälften i arv mot mannen i all slags •egendom, var arvegods- och odalsystemet brutet och själva grundvalen lagd till lagens vidare fullkomnande i framtiden. Den allmänna fruktan för hemmanssklyvning bemöttes genom hänvisning till förhållandena i Värend.^^ Förslagen utsändes först på remiss till de två juridiska fakulteterna. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet bestod då av allenast två ledamöter, nämligen den nyssnämnde juris professorn J. Holmbergsson och filosofen, professor Juris naturae et moralium Fredric Cederschiöld, vilken då var decanus. Han innehade den professur, om vilken Tegnér gjort sig förhoppningar och för vilken denne speclmlnerat. Cederschiöld anses efter Sokrates’ förebild ha gripit varje tillfälle att tjäna sina medmänniskor med moralfilosofiska utredningar i dagens frågor. Så skedde också nu ex ofE. Marks von Wurtemberg, Blick på den svenska lagstiftningen alltifrån adertonhundratalets början (i Minnesskrift ägnad 1734 års lag, del I, 1934), s. 150 ff. — Redan på 1809—10 års riksdag hade motionerats om lika arvsrätt. Förslag till Allmän Civillag 1826, Stockholm 1826 s. 11 och 25. A. a.. Motiver, s. 19 ff.; jfr Tableau betr. Giftermål och Ärfdabalkarne (1839), s. 44. ■'* A. a.. Motiver, s. 43 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=