DAVID NKHHMAX IvHHKNSTU.VLKS HIIU.IOTKK 45 (les. Bygi>;nadeii Ix'irjade hrinna och atininslone en del av bihlioleket r()rslördes. Oiu själva händelsefcn-loppet och oni skadornas ointattnini>' saknas exakta upplysningar. Den mest detaljerade beskrivningen ger Xehrinans elev SvK\ Bring (Lagkkrring) i del program, som ban i egenskap av rektor vid Lunds universitet utgav den 1 december 1709 till sin parentation över Nebrman. Han utbrister först i beklagaiule av det fäfängliga i mänskliga försiktigbelsätgärder. Han berättar att Nebrman })ä sin gärd pä ett betryggande avständ frän de iivriga byggnaderna lätit uppföra ett bus, i vilket ban samlade ett bibliotek fyllt av böcker och värdefulla handskrifter. När han själv reste till Lund, samlade han alla sina viirdefullaste biicker samt pajipers- och jiergamentsbrev i en stor kisla och föreböll de kvarvarande all vid eldsväda i första band rädda kistan. Ett fruklansviirt oväder uppstod, äskan mullrade, blixten träffade just denua kista. Gärdsfogden skyndade till, lyckades rädda huset, men släckte den brinnande kistan genom all hälla vatten över den sä att vattnet förstörde del som elden hade skonat. Bring kan tiinkas hava byggt sin relation pä fiirstahandsupplysningar, men tillfiirlilligbeten minskas dels av den poetiska formen, dels av att sä läng lid redan luinnit förflyta efter branden. Av Brings relation fär man närmast den uppfattningen, att själva byggnaden och största delen av bokbeständet räddades, medan de värdefullaste handskrifterna förstördes. Denna uppfattning styrkes i viss män därav att Nebrman vid sin död efterliimnade en sä stor boksamling. Denna up[)fattning accepterades även av ('. D. Buren, som pä insidan av den yngre Boxholmskatalogens frampiirm bl.a. gjorde fiiljande anteckning om biblioleket och branden: »För detsamma lät han ett stycke frän Säby Siitesgärd i Jiäckabv Socken Kronobergs Län, b^varesl ban, är 17015 flyttad frän Lunds Academie, bodde till sin död 1709, bygga ett särskildt bus, at, i händelse af brand wid manngärden, del ej j)å en gäng skulle förstöras med hans kära Böcker; men en grufwelig äskeld itände detsamma, och hade lagt allt i aska, om ej Ftirsamlingens menighet, med ymnig Avalten-lillgäng frän den närbelägna sjön, hade i största hast kunnat afwärja ödeläggelsen, sä alt blott liten skada skedde pä samma Bibliothek, liAvars
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=