LAOLÄSAHNA 27 kall otjänlige, och skall han giva tillkänna vilka de äre. Sedan vill den K[onungsligeJ R[ätte]n andra duglige därtill förordna, helst av auskiiltanterna, soin hava lärt praxin någorledes oeh lagläsarnas fauter ofta förnummit, för vilka de nu kunna taga sig till vara.» Ihider en övergångsperiod finna vi sålunda samtidigt två typer av lagläsare företrädda, en äldre som i sig hade mycket av honde oeh föga tet)retisk lärdom men som till gengäld var rot vuxen i sin hygd oeh djupt förtrogen med dess invånares liv oeh tänkesätt, samt en yngre, som gått vägen över universitet oeh hovrätt och som följaktligen hesatt mycket större juridisk kunskaj) oeh formell talang men som ieke j)å samma siitt som lagläsarna av den äldre typen stod sin tingsmenighet nära. Ihland kunde det komma till dramatiska sammanstötningar mellan dessa båda typer av lagläsare respektive lagläsaraspiranter. Då lagläsaren Olof Olsson Enaeus, som närmast får hänföras till den äldre typen, vid ett tillfälle 1(148 höll ting med Bro härad i l^ppland,^' uppträdde inför rätten såsom ombud för fältmarskalken greve Lennart Torstensson en yngre jurist vid namn Olof Klasson Felterus. Om vad som därvid förekom har Felterus sedermera i en inlaga till Svea hovrätt berättat att, när han framträdde inför domhordet, Enaeus visade honom hort med tillsägelse att sätta sig. Härtill svarade Felterus, att han ieke hade kommit för att sitta utan för att begära resolution på sin huvudmans yrkanden. Enaeus genmälte då, att Felterus kunde få stå så länge till dess att det växte mossa över honom, och fällde även andra »förtretlige oeh plötslige ord». Sedan det visat sig att det ieke gick att komma någon vart med Enaeus, såg sig Felterus till sist nödsakad att avträda. Emellertid hade Felterus en liten lagbok i handen, oeh när Enaeus varseblev detta, rann sinnet ånyo på honom. Yttringarna härav vt)ro enligt Felterus: »Imedlertid där jag en liten lagbok i handen hade, och han det varse blev, begynte han mana mig ut på kyrkvallen med min lagbok, sågandes sig hava så god lagbok som jag, frågandes mig om jag ville bliva lagläsare, lade ock dessa ord till; Ät hösten skall du väl få mitt rum? Men kan ske du äst ieke värdig?» Denna episod kan också tjäna till att illustrera de svårigheter. Se iiiig. (lemia e()is<)d Svea liovriilts liber eausarum nr 98.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=