L1 r ri;ra rruvnmalmxc,ar 273 oiler borgare siillan gifte sig under sitt ståint. Den ständseirkulation mellan standen, som trots allt förekom, gick från de högsta ofrälse skikten till aristokratien och från bonde- till i)rästeständet. Det är hiirvid doek att märka, att ])rästeständet i iinnu större ntsträekning sjiilv svarade för sin rekrytering och att bondestudenter, som studerade till präster, vanligen valde sina hustrur inom prästeståndet. Xaturligtvis förekom det enstaka fall, då män av enkelt ursj)rung lyckades nå samhällets höjder, särskilt inom civiladministrationen, men möjligheterna voro mycket mindre än under den tidigare stormaktstiden, då krigen, statsförvaltningens, brukshanteringens och handelns expansion skajjade siillsynt goda konjunkturer för driftiga u[)pkomlingar. Författaren har satt den bortre gränsen för sin framstiillning vid år 1()80 och har därför icke haft anledning att gå in j)å förhållandena före denna tid, men just med hänsyn till de stora skillnaderna, ekonomiskt och socialt, mellan stormaktstidens båda huvudepoker synes en jiimförande undersökning vara en fängslande forskningsuppgift. Skriften »Svensk ståndscirkulation 1()80—19r>()» år indelad i tvenne större avsnitt. Det första behandlar tiden från reduktionen till representationsreformen, det andra det moderna klassamhiillet. Det första avsnittet är i huvudsak en sammanfattning av resultat ur författarens större skrift, det andra iir helt nyskrivet. I skilda ka])itel passera här revy: den byråkratiska överheten, den maktägande bondeklassen, industrialismens ledarskikt, arbetarledare och ])roletärförfattare, sand tjänstemän och akademiker. Framställningen bjuder på många goda iakttagelser oeh självständiga syni)unkter, men är knappast djuj)- lodande. Sandiällets omdaning sedan ISOO-talet bar ju också varit så genomgripande, att den vore väl förtjänt av en lika fyllig skildring som hela den tidigare utvecklingen alltifrån stormaktstiden. Men det är iinnu svårt att få riktigt klara ])ers])ektiv, och författaren mål har knai)past heller varit annat än att föra fram tidigare utvecklingslinjer och samtidigt ge en snabbteckning av det svenska samhället av i dag. Eflerskrifl. Sedan ovanstående anmälan lämnats till ])ublicering, har docenten Sten Farlsson återkommit till ståndssandiällets problem i två minilre uppsatser: »Bondeståndet i Norden under senare delen av 17()()-talet» (Scandia 1950) och »Ståndsutjämning och ståndscirkulation» (Historisk tidskrift 1959). I den senare har han bl.a. tillgodogjort sig vissa av de synpunkter ])rofessor Sture Bolin framfört i sitt sakkunnigutlåtande för tillsättning av Sven Warburgs i)rofessur vid Stocklndms högskola. (i listaf rttcrströni. 18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=