1,1 i ri;HA ri'i\\nmalm\c;ar 271 av l)\ kolU'ktivets konservativa anda, skapacie en självständig företagare, som måste vänja sig att handla efter eget omdöme och på eget initiativ. Skillnaden mellan hyalagshonden i början av I8()()-talet och herrehonden vid århundradets mitt var avsevärd trots det gemensamma hondenamnet. Itondens förändrade sociala stiillning förtjänar att beaktas både vid undersökningen av ståndens giftermålsförhindelser och av hondestudentens roll. Som författaren träffande framhåller. förekom det iinnu i början av ISOO-talet knai)])ast, att en hondestudent blev någon Idnnaeus eller Tegnér dessa voro ])rästs()ner. Förklaringen finner han i bondestudentens ekonomiska svårigheter under studietiiten och i »den ofta smärtsamma och kraftstjälande sociala omsmältningen». Den icke minsta svårigheten var att övervinna den traditionsbundna miljcins makt över sinnena i det gamla hysamhiillet. typiskt var däremot, att båda Fkonomiskt gynnades bönderna av prisutvecklingen på jordbrukets som icke omniimns - produkter alltifrån 17(l()-talets mitt. Denna betydde säkerligen mera för dem än spannmålshandelns frigivande 1775 och 1780 (s. 25.Äi, åtminstone ])å kort sikt; bonden levde iinnu i stort sett inom sjiilvhushållets ram och var för den spannmål han kunde avyttra i stor utsträckning hunden av det rådande kredit- och förlagssystemet. Bankernas, särskilt hypotekshankernas, tillkomst årtiondena kring 18(M)-talets mitt gåvo bönderna tidigare okända kreditmöjligheter och skärpte deras konkurrens om frälsejorden. Samma konjunkturer och förhållanden borde väl även hava gynnat den jordägande adeln, men det är hiirvid att märka, att frälsejorden till stor del var upplåten åt frälsebönder mot arrende. 1 vilken grad arrendena följde den allmänna i)risutvecklingen är ieke känt, men allmiint klagades över att friilsehöndernas jor<l var den sämst skötta i riket friimst beroende på deras dagsverksskyldighet till huvudgårdarna. Fn omliiggning av jordbruket såsom på adelsgodsen i Skåne krävde betydande kapitalinvesteringar. iNIånga adelsmän särskilt i avliigsna landsändar med outvecklad kapitalmarknad torde hava föredragit att sälja sin jord. lin viss roll spelade förmodligen hiirvid, att friilsejorden var betydligt högre intecknad än bondejorden. Före det moderna bankväsendets tillkomst voro möjligheterna myeket hegriinsade att erhålla säkra och långfristiga lån. I kristider var det diirför vanligt, att krediten ])lötsligt stramades åt med påfiiljd, att låntagaren ruinerades och tvingades gå från gård och grund. 1 Skåne, som tidigt fick ett ordnat kreditväsen och diir adeln hade större kapitalstyrka iin i)å andra håll, liksom i iNIälardalen med dess närhet till den stockholmska kapitalmarknaden var adelns (i Mälarlandskai)en och Bergslagen iiven de ofrälse ståndspersonernas) ställning starkare och böndernas frammarsch senare iin i (lötaland. Sammanhanget var dock givetvis betydligt mera konii)iicerat: både hefolkningsutvecklingen. niiringslivets struktur och förvaltningens kon-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=