1,1 r ri:k ati’ an mÄi.mn oa 205 mestadels sena bebygj^else, skulle utrustat full häradsledung, hör också till dem som borde hava motiverats ])å något sått. •Även i fråga om skatteledungen i Sveatandskai)en, som behandlas i det mycket stora sjiitte ka|)itlef, ger författaren en del nytt. Säkert riktig iir iakttagelsen att iittargiilden från början bar gått efter »manfal», d.v.s. fördelats Jämlikt eller ])å en höft inom skattedistriktet. Om iittargiilden bar fiirfattaren den riitt nya åsikten, att den bör u])i)- fattas som en ledungsskatt. Knligt recensentens upjjfattning kan denna skatts ursiuung ej klarliiggas utan en hållbar etymologi av ordet iittargäld. Anknytningen till olika ledungsinstitut säger mindre, eftersom det under nyare tiden ej iir ovanligt att en skatt iindrar karaktiir och anknyfes till fiirhållanden med vilka den från början ej har haft samband. Om iittargiilden iir mycket gammal, kan något liknande hava skett med den vid en tidpunkt, som ligger bortom skatteledungens definitiva organiserande. .\ven analogin med Xorge siiger hiirvid riitt litet, eftersom vi inte veta vilketdera landet som lånat från det andra. 1 fråga om ])enningske|)psvisterna synes fiirfattaren sviiva ])å målet om dessas förhållande till naturaskei)psvisterna och till fyraskeppsregeln; i likhet med recensenten anser han dem vara endast två till antalet, men uttalar sig ej bestiimt fiir att de iiven i I'ppland skola uppfattas som ledungslame (s. KiS). fattaren sin framstiillning av skattenormerna viisentligen på landskapshandlingar oeh stiftssummarier omkring 1540, trots att deras normer ofta iiro nyss införda oeh äldre ui)pgifter stå att få.’ Sista ka])itlet iir ägnat marklandsindelningeii. Intressant iir författarens beliigg ur Dalalagen, som visar att ett örtuglaml ansågs hava 1 sjjanns utsiide. Kör att kunna acceptera författarens slutsats att vi hiir hava ui>prinnelsen till marklandsindelningen, borde vi veta om sj)annen eller jordmåttet iir iildst; tyviirr återstår den möjligheten att spannen, som iir speciell för en del av Sverige, helt enkelt iir den kvantitet man sådde i)å en viss yta (t.ex. tolftedels attung). 1 likhet med recensenten tror inte författaren att marklandsindelningen införts för att tjiina beskattningsändamål, men han menar att ledungsskatterna liava påskyndat dess allmiinnare utbredande, frågan om marklandsriikningens ålder gör författaren ett intressant • ■’ 'rill åtskilliga frågor angående skatterna återkommer recensenten i ett snart utkommande art)ete om skatteväsendet på 1400- oel» l.äOO-talen. Ktöver den allmänna luimisningen till att Kndervisningarna om läkets ränta och Kpidands hamlling l.ää.iil (KA) innehåller åtskilliga upplysande siffror från t'j’Pland, må här eiulast nämnas en inadvertens, s. 18.ä: .Arvid Trolles lamihogods i Sorunda i Södertörn, som antages hava varit skattegods, uppgives betala huxudskatt --'liksom i Uppland . . . efter principen mark av markland». I själva verket rör det sig om den normala, jordetalsl)estämda avraden (i (> fall; de övriga sakna uppgift om jordetal), se HH 81. s. 81) ff.. jfr mitt arbete .Attungen och marklandet, s. (it). higendondigt nog bygger förI den omstridda
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=