LI TTi: HA ri' UA\ MÄLNIX (i AH 2(54 nämligen att distriktets struktur inte kan avläsas i det sätt varj)ä ledungsböterna kuniuleras. Författaren visar nu i stället u})j), att liknande kuinulationer förekomma i landskai)slagarna i sammanhang där det är helt orimligt att hötesskalan skulle återspegla tingens inbördes förhållanden. Författaren förbinder detta resultat med frågan om kumulationssystemets ålder, vilket ger forskningen om lagtexternas inre kronologi en hålliJunkt av intresse, hamnan skulle bestått av 8 bönder eller av visst antal markland jord avvisas ])å goda skiil. Framställningen av det ui)pländska normalhundarets struktur verkar i sin här framlagda form (s. 128 ff., 139 ff.) knai)past definitiv. Författarens fortsatta forskningar, vilka avse att resultera i en fullständig genomarbetning av hela den äldre territoriella organisationen i landskåpet, komma efter vad man har anledning att hoppas att här giva fullständigare hesked. På ett lyckligt sätt har författaren visat iipj) sambandet mellan tolft (skeppslagsfjärding, enhet av tre hamnor) och den senare sockenbildningen. Sambandet är dock inte fullständigt, varpå ett exempel genom förbiseende har insmugit sig i författarens egen framställning.'* Det synes därför recensenten vara något för tidigt att avgiva slutligt omdöme om förhållandet mellan tolft och ske])pslag. Vid framställningen av (iötalands förhållanden synes författaren ej alltid äga samma förtrogenhet med förhållandena som i fråga om Svealand. Han sätter sålunda likhetstecken mellan Östergötland östanstång och häraden öster om Aspveden (s. 58, (50), trots att det förra begrepj)et innefattade nio härad, det senare sex, således hälften resj). tredjedelen av det egentliga Östergötlands 18 härad. Antagandet att smör och fläsk i Östergötlands gärdeskatt skulle vara skeppsvist är utan stöd i källorna; författarens ui)pgift att smöret utgick till halva belopi)et mot fläsket motsvarar ej det normala utan är undantag; en närmare analys av skattebeloppen visar också, att dessa belopj) restlöst återgå på gärdeskatten. Ledungslamen är fortfarande den enda ledungsskatt som påvisats från (iötaland.^ — .\ntagandet att det lilla skogslandet Ydre kring Sömmen och Lägern. med dess s])arsamma och ^ S. i;t4 redovisas från den senmedeltida jordeboken C 11 uppgifterna att soeknarna Ska oeb .Sånga på Färingiin räknats som en att ing \ ar; hypotetiskt tillägges, att de båda andra soeknarna. F’arentuna oeb Hillestuig, ä^■en \arit en åtting var. Författaren synes ej lia\a beaktat att det framgår direkt a\ C 11 att Hillcshög räknas till »Färentuna attung». Samma slutsats framgår även indirekt av en nämndeförteekning i samma jordebok samt av niimndefiirteckningen i ett dombrev av l.') 12 1489 (original jiå pergament, U.A). •— Den fjärde åttingen i det halva hundaret torde i detta fall hava varit Munsön. * Härmed stämmer att det dokument om ledungen i Tjust, som Ståhle dragit fram (HT 1941. s. 224), endast talar om skepp oeb ledungslame. men ej om skeppsvist. •Även teorierna om att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=