I.ri' 1'I;UA TrHANMÄLN1N(1A 2():i tai>cr uppenbarligfii t“j liänsyn till att dfiina rcijel, soni iir placc'rad i skarvcMi nudlan den del av texten som handlar oni krigsledunjf oeh den soil! handlar om skattelediini;, sannolikt har blivit omarbetad på 1290talet. Här blir tolkningen av ett lagställe lidande på att det saknas genomgripande undersökningar av lagtexternas inre kronologi. lai vaeker, ehnrn bitvis något löslig, konstruktion följer i andra kajjitlet, »Iliirfärd oeh kustförsvar» (s. (Jti ff.). Författaren har samlat de notiser han funnit om allmiin farled oeh antager att dessa farleder anviints iiven av ledungsskeppen. Det iir alltigenom sannolikt att de gjort det; men därmed har man inte sagt alltför myeket om farledsinstitutets iildre utveekling. Ledungen iir härvid den enda faktor som ter sig historiskt gripbar för oss, men detta ger inte slutsatsen att den varit den enda faktor som haft betydelse. (s. 74 ff.) analyserar friimst böterna under ledungsfärd oeh ui)i)visar dessas samband med kungsfriden. Vid redogörelsen för hundramark.sböterna i östgötalagen (s. 77) bade man väntat sig en jiimförelse med 140-marksböterna för »torvgäld» i rjjplandslagen M 12; 7, som författaren eiterar i annat sammanhang (s. 38). en intressant sammanstiillning, med utgångspunkt i A. Norrbaeks forskningar, över förhållandet mellan fornsvensk och fornrysk rätt; framstiillningen stärker otvivelaktigt intrycket av det svenska elementets betydelse för den iildsta ryska riittens tillblivelse. 1 tredje ka])itlet (s. 87 ff.) behandlas hamnan, ledungsorganisationens minsta territoriella enhet. Dateringen av denna är visserligen, som författaren framhåller, starkt hypotetisk, men rekonstruktionen av de i verkligheten förekommande hamnorna är genomförd på ett siitt som hetyder en markerad vinst för vår kunska]) om ledungen. Siirskilt giiller detta Trögd, diir författaren gjort tidsödande undersökningar över verkliga jordetalet, alltså inklusive frälsejorden. Med mycket god sannolikhet hiivdas att Trögds yttersta treding tidigare har innehållit ett område med tre hamnor, som sedermera blivit avskilt troligen .Msnön. Trögd har sålunda hestått av tre tredingar med vardera 12 hamnor. Med rätta avvisas teorien om att tre »udde karlar» Samma antal tredingar och hamnor visas hava funnits i .Åkerho i Västmanland; om den 37 :e hamnan verkligen varit »styreshamna» må dock stå hän. I »StorVendel» slutligen iir hamnetalet 12 med tillriicklig säkerhet endast påvisat i en av tredingarna. Vendel och Tegelsmora; i Våla finns trots allt frågetecken kvar, och i den tredje tredingen, Tierj) och 4’olfta, är hamnetalet helt hypotetiskt; hiir återstår dessutom att utreda förhållandet till kustsocknarna, friimst Viistland, samt till l.öOO-talets åttingsindelning. Hyi^otetisk iir vidare författarens teori om en tidigare tredingsindelning i andra delar av Västmanland än Åkerbo. 1 sin fortsatta framställning av ledungsdistriktens struktur (s. 111 ff.) ger författarens analys av lagtexterna ett mycket gott resultat: det Avsnittet om rodariitten 1 fortsiittningen göres skulle motsvara de felande hamnorna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=