1. nrK HA ri' ii an mälxi n (; a k 259 viirva ökad insikt ^enoni alt l)lii(ldra i en sadan gammal dombok som donna. I Sverige ieke mindre iin i Viisterlandet i övrigt har en av de l);irande faktorerna i samhällsbyggandet och rättsutvecklingen varit bondens kiinsla av förbundenhet med sin ärvda jord. Itespekt för iiganderälten framlyser ocksä ur behandlingen av vad som med nutida s|)råkbruk skulle benämnas ett expro])riationsmfd. Spontant kom hiir till uttryck den grundläggande rättstanken, att <len som av det allmiinna berövats sin egendom skall erhälla full ersättning. Vid up])förandet av det s.k. kungsluiset i Knköping hade flera horgares gärdar blivit rivna för att bereda ]dats för detta. 1 anledning hiirav bestiimdes, alt borgarna i fräga skulle fä nya tomter av kronomark, och eftersom denna hade ett sämre läge iin de tomter som tagits i ans])räk för kungshuset, skulle de nya tomterna tagas till nägot större. Dessutom skulle ersiittning utgä för flyttningskostnaderna. Vid handliiggningen säviil av jordatvister som av andra mäl har Ilogenskihl Hielke i luig grad efterstriivat alt förmä de stridande parterna att »med sämjande hand» enas om att godkänna en uppgörelse, utformad under förhandlingarnas gäng. Vid sidan av denna j)atriarkaliska tendens avtecknar sig en annan, därmed besläktad företeelse. När utredningen liimnade domstolen i ovisshet om beskaffenheten av ett omtvistat förhällande, kunde slutet bliva att tvisteföremälet delades mitt itu mellan de stridande j)arlerna. Ktt belysande exempel härä, vilket tillika visar hur benägenheten att anlita de gamla formella hevismedlen började avtaga, gäller ett krav pä återbetalning av en penningsumma om äO marker, som länsmannen i Vrögd längt tillbaka i tiden tagit till läns frän Svinnegarns kyrka. Nu förelåg ovisshet angående huruvi<la någon äterhetalning under mellantiden skett. Med hänsyn till denna ovisshet stannade rätten vid den lösningen, att liinsmannens arvingar ansägos biira erlägga halva den omtvistade summan eller sålunda marker. Som motiv härför framhälles särskilt i domboken att, om de i saken ovetande sockenmännen tilliites att svära sig till full betalning, stor .sjiilaväda skulle ui)])stä. Därför, heter det, borde hellre socknen draga halva skadan. Dond)oken ger emellertid, som förut sagts, u])])lysning även om åtskilligt annat iin rent riittsliga förhållanden. De delar av Uppland, till vilka dessa tingsprotokoll föra oss, utgjorde icke längre i samma utsträckning som tidigare skädei)lalsen för rikshisloriens centrala tilldragelser. Da Mora äng omniimnes i domboken, är det sålunda icke i samband med någon kungahyllning, idan j)latsen omtalas såsom en mark där liiistar beta. Och niir domboken låter läsaren förnimma vaj)enbrak och tram])et av tågande trupper, är det i förbindelse med hiindelser fjiirran från Upj)lands gränser. ! vad giiller .sjiilva Upjxsala hade (lustaf Vasas reformation herövat staden dess ställning som rikets andliga huvudstad och även siinderslagit den mäktiga och rikt förgrenade ekonomiska organisation, som varit upi)byggd kring
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=