L1TTERATl’ H AN MÄLN1N AU 258 lai*inanstinj>t'n don ojiiniförligt niest betydande delen av volymen. Det är därför vid dem som anmälaren i det följande kommer att i all korthet uppehålla sig. Som av det nyss sagda framgår, har Hogenskild Bielke under sin nu ifrågavarande tingsresa under mer iin en månad färdats j)å l Jjplands vintervägar. Omedelbart efter Distingsmarknaden och landstinget begav han sig norrut och höll ting, först i Vaxmyra i .\rentuna socken med Bälinge, Xorunda, rileråkers, Rasbo och Vaxala härader samt diirefter i Halls i Ticr])s socken med 'I'ierps, Vendels och Våla härader iivensom .Älvkarleby och Västlands socknar. Sedan fortsattes resan västerut iinda till Ekeby i Roslagsbro socken för att därifrån liiggas i riktning mot söder ocb lister till Enköping, varest de sista tingen höllos med Trögals, Äsunda, Simtuna och Torstuna luirader. Vid lagmanstingen var domstolen sammansatt sålunda, att däri utom lagmannen .själv och de till varje särskild tings])lats inkallade olika bondenämnderna ingick ett antal bisittare, adelsmän och andra, som omgåvo lagmannen. Niir Hogenskild Bielke denna gång drog ut ])å sin tingsresa, befann sig bland frälsemännen i hans lilla ryttarfölje också Erland Björnsson (Bååt) till .Skattmansö. Xära trettio år senare återfinna vi Erland Björnsson som en av de första ledamöterna i den då instiftade Svea hovrätt. I likhet med sina medbröder i den nya överdomstolen har Erland Björnsson tillfört densamma mångårig erfarenhet från tingsresor ute i bygderna. .Älltefter de olika målens art låter den dombok, varom nu är fråga, en strimma ljus falla över än den ena och än den andra rättsliga företeelsen liksom över åtskilliga mera allmänna livsförhållanden. Mångahanda voro de tvister, som underställdes lagmansdomstolen, men det ojämförligt största antalet var tvister om jord. företrädesvis i samband med arvskiften, bördslösen av sliiktjord från oskylda köpare eller tvångsinlösen av ofullstiindiga hemmansdelar från tlelägare med de minsta andelarna. 1 belysning av dessa ])roces.ser ter sig riitten till bondejorden inviirvd i ett nätverk av arvslinjer och sliiktledningar, i stor utsträckning bevarade en<last i de på varandra följande generationernas minne. Om de lidelser, med vilka tvister om rätten till jord kunde omfattas av parterna, vittnar bl.a. en anteckning i domboken rörande en bonde i .\lunda socken, som slog sin vederpart till marken, stojipade hans mun full med jord oeh frågade honom, om han nu hade jord nog. En framskjuten svensk nationalekonom hördes en .gång förklara, att de svenska böndernas sinne för jordäganderätten och dess betydelse vore en företeelse av färskt ursprung; så länge skiftesväsendet med dess kollektiva brukningsformer och periotliskt återkommande omfördelningar av jorden bestått, skulle nämli.gen känslan för äganderätten hava varit svagt utvecklad. En dylik ekonom skulle kunna fiir-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=