STIHK PETUÉN 14 lertid vidtaga motåtgärder i Stockholm och uppnådde, att han bevarades vid sina förmåner.-' I allmänhet var det emellertid de kungliga donationsbrevens mening, att den skattefrihet som beviljades för en lagläsares hemman skulle gälla dennes livstid ut, ofta även att den skulle åtnjutas jämväl av änkan. Om sysslan och skattefriheten övergick till någon lagläsarens son, kunde änkan däremot icke j)åräkna något fortsatt bidrag till sin egen försörjning från kronan. När sålunda den förut omnämnde ångermanlandske underlagmannen Nils Bengtsson avlidit och efterträtts av sonen Klas Nilsson, anropade änkan Elisabeta Nilsdotter 1637 Axel Oxenstierna om dennes hjälp för att till henne utverka något spannmål ur kyrkohärbärgena, men j)å brevet finnes med rikskanslerns hand tecknat: »Blive hos sin son, låter sig nöja med det han haver fått.» De iakttagelser, för vilka i det föregående redogjorts, synas ge vid handen, att lagläsarnas avlöning i första hand brukade bestridas med någon del av lagmans- respektive häradshövdingeräntan enligt uppgörelse med tjänstens ordinarie innehavare, samt att härtill i växlande omfattning kommo skattepersedlar, som utgingo direkt från allmogen till lagläsaren, ävensom kronodonationer. Tidigare har i litteraturen hävdats, att lagmännen och häradshövdingarna ej själva brukade avlöna sina lagläsare. Detta uppgiva sålunda Hallenberg och Kreuger.-® Den förre hänvisar till en anteckning i Hälsinglands räkenskapshandlingar för 1612, enligt vilken Axel Oxenstierna såsom lagman skulle hava uppburit 4 öre av vart helt och halvt mantal samt underlagmannen sammaledes 1/2 öre. Av den förut citerade brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och hans lagläsare framgår emellertid tydligt, att rikskanslern medgav dem rätt att behålla en del av lagmansräntan. Man frestas därför att fråga sig, huruvida icke den ifrågavarande anteckningen i Hälsinglands räken- -■ Se J. Nordlander, Lndcrlagmannen Evert Hindersson i)ii Holms gård, hans släktingar och grannar, Norrländska samlingar, liäftet 17 (1!)43) s. 7(5 och 89. Se J. Hallenberg, Svea Rikes historia under konung Gustaf Adolf den Stores regering, III (1793) s. 128 samt .1. Krecger, Bidrag till upplysning om de s.k. lagläsare och undcrlagmän. Naumanns tidskrift 1874 s. 328 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=