KrUT CiKÖNFORS 234 att konungen i olika sammanhang anförtrodde generalaiiditören vissa tillfälliga uppdrag. Som exempel kan nämnas, att då hondeståndet vid 1()80 års riksdag beklagade sig över krigsmännens övergrepi) mot civilbefolkningen och alt dessa ej bestraffades tillräckligt eftertryckligt, konungen befallde sin generalaudilör att närmare undersöka de fall, vilka bondeståndet anfört såsom exempel. Generalauditörsämbetet kom icke att bliva bestående under någon längre lid i sin nu skildrade utformning. En första genomgripande omorganisation skedde i samband med Karl XII:s förändring av förvaltningsorganisationen genom 1713 års kansliordning.Enligt denna indelades KM:ts kansli i fem statsexpeditioner och en revisionsexpedition. Denna senare förestods av den s.k. högste ombudsmannen och var indelad i två avdelningar, dels justitieförrättningar och dels högsta ombudsförrättningar (7 Till Justilieförrättningarna räknades »allt det, som angår antingen lagstiftande, eller lags och rätts skipande så vid civilsom krigsväsendet, vare sig i kriminalmål av leuterationer, vanlige revisionssaker eller siipplike ärender, samma ledes alla förfrågningar, som kunna inkomma, antingen om exekutioner eller lagens rätta förstånd, jämväl alla })ardons och lejdebrevs samt plakaters utfärdande» och överhuvud allt övrigt som »kan angå lag och rättegångar» (ib.). Justitieförrättningarna indelades i två underavdelningar, de civila och de militära justitieförrättningarna. I spetsen för den senare stod generalaiiditören, som härigenom överflyttades till kanslistaten och underordnades högste ombudsmannen. Angående generalauditörens uppgifter omtalar 1713 års kansliordning 46 att han skulle »inför KM:t antingen uti rådet eller i KM:ts kammare, alltefter sakens beskaffenhet eller som anhe- *** Se KM:ts nådige resolution och förklaring 22 11 1(>80 (under II). Förklaringen är tryckt i Ärstrycket. Se kanslistyrelsens arkiv, kanslikollegium och kanslistyrelsen samt äldre handlingar. Serie F:I:2, RA. Hovkanslern H. (1. von Miillerns anmärkningar över ett förslag till 1713 års kansliordning, ib., innehålla intet av intresse för förevarande ämne. Den enda sakliga anmärkning, som framfördes mot reformen av generalauditörsämbetet, var, att sekreteraren lios generalauditören borde hava titeln kanslist (anm. till o.ö S) 1 —Jfr för det närmast följande Kungl. Maj:ts kanslis historia I (1935) s. (17 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=