r Kl’llT GRÖNFORS 224 hava varit uttryck för den generella principen, att i händelse av »luckor i lagen» de inilitärrättsliga hestäiuinelserna skulle suppleras av den »allmänna lagen» närmast rättegångsbalken i 1734 års lag. 1791 års militära rättegångsordning utgjorde ingalunda slutstenen i reformsträvandena på det inilitärrättsliga området under sista delen av 1700-talet. Kort tid senare utgåvos nämligen fullständiga krigsartiklar, vilka voro daterade den 0 maj 179ä."'- Dessa hlevo endast av kort varaktighet och ersattes redan efter tre år med en ny och förbättrad version, vilken dock i största utsträckning byggde på sin föregångare. I 1795 års krigsartiklar ingick ett stort avsnitt »Om laga domstol och rättegången i krigsärender» (kap. IHi, innehållande ej mindre än 102 delvis ganska vidlyftiga jiaragrafer. Delta jiarti kan karakteriseras som en hearhetning och vidareutveckling av 1791 års rättegångsordning. I förhållande till denna märkas dock en rad betydelsefulla nyheter, av vilka några må här antydas. 1’nderrätterna, vilka nu benämndes regcmentskrigsrätter eller blott krigsrätter, fingo en något förändrad sammansättning. Ordföranden skulle vara en överstelöjtnant eller major, och till bisitlare —förutom auditören, som var självskriven till denna funktion - - skulle utses två kaptener och tre »andre kompaniofficerare» (2 §). Antalet bisittande officerare nedbringades alltså från sex till fem. Auditören skulle, fastslogs det, ha juridisk examen samt vara känd för »skicklighet» och »välförhållande» (ib.). Som domstol i andra instans återupplivades för en kort tid generalkrigsrätten (7 § samt kungl. kungörelse den 12 december 1794 ang. all krigshovrätten den 1 januari 1795 skall upphöra och lantarmcns rättegångsärenden därefter i stället av generalkrigsrätten upptagas och avgörasi Även här minskades antalet militära bisittare från sex till fem. Den nya generalkrigsrätten bestod sålunda av ordförande, fem ledamöter och en justitiarie <8 Bland övriga nyheter faller i ögonen, att auditörstjänsten utförligt reglerats (21—30 Som åklagare fungerade regementsI)e publicerades såväl i Arstrycket som i separat utgåva (Stockholm 17!).')). Arstrycket och Mouée XV s. 7(5.7 f. i detta sammanhang alltså
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=