y UR DKT SVKN’SKA MILITÄRA RÄTTEGÅNGSVÄSENDETS HISTORIA 223 område föredraga målen inför krigshovrätten, varvid de ingingo i domstolen; de voro t.o.in. tillförsäkrade rösträtt (ib.). Till krigshovrättens biträde funnos vidare två krigsfiskaler, en expeditionsfiskal, två sekreterare, en aktiiarie, två notarier, samma antal kanslister samt slutligen en rättegångsväbel (25 §). För dessa befattningshavare gåvos närmare instruktioner och föreskrifter (38—44 §§). Krigshovrätten ålades en allmän uppsiktsskyldighet över regeinentsrätterna liksom hoArätterna över de allmänna underdoinstolarna (2G §, som i övrigt upptager vissa koinpetenshestäininelser). Rättegångssainnianträde skulle hållas »så ofta årenderne det fordra och befallt varder» (27 §). Man övergav alltså det äldre systemet med visst antal fixerade sessioner (»ting», »terminer»). Stämning skulle ske skriftligen endast då detta befanns oundgängligt; i övriga fall skulle rättegångsväbeln kalla parterna och målet avgöras »suminario processu» (28 §). Krigshovrätten tillerkändes uttryckligen befogenhet att — i likhet med hovrätterna leuterera,’’»! varigenom man stadfäste en sedan länge stadgad praxis (31 §). Ärekränkningsmål och sådana »livssaker», där leuteration ej fick äga rum, ävensom mål, vilka avgjorts av krigshovrätten i första instans, skulle underställas KM:t (32 §). Rättsmedlet mot krigshovrättens domar utgjordes av besvär; handlingarna skulle ingivas till generalauditörsexpeditionen inom trettio dagar (33 och 34 §§). Mitt hland de »formella» processhestämmelserna möter man även ett »materiellt» straffrättsligt stadgande. Beträffande fall av sammanträffande av brott föreskrevs nämligen vissa straffmaxima (35 Denna bestämmelse får ses som ett led i strävandena att humanisera den militära straffrätten. Den nu antydda domstolsorganisationen gällde endast i fredstid. Under krigsförhållanden kunde däremot förordnas om ståndrätt (29 t;) och generalkrigsrätter i armén eller särskilda överrätter (3G §). I övrigt gåvos ej särskilda detaljerade bestämmelser. På Aissa punkter hänvisade man till vad i allmän lag och författning vore stadgat <27, 30 och 37 ett förfaringssätt, vilket torde .Ifr ovan s. 214 not 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=