UU DKT SVKNSKA MILITÄRA RÄTTEOÅXC.SVÄSKNDKTS HISTORIA 219 vars syfte var att åvägal)rinij;a en statsfinansiell besparing eller, som reglementet uttryekte saken, »sätta generalkrigs- och leuterationsrätten i armén på mindre kostsam fot, och tillika till någon del lätta krigsbefälet ifrån deras hittills gjorda mödosamma biträde i hemälte domstol». Enligt reglementet skulle general krigsrättens tre sessioner om året normalt inskränkas till en session under tiden juni augusti. Endast i den händelse det visade sig, att man ej kunde hinna avverka samtliga mål, skulle sessionen efter anmälan hos konungen kunna utsträckas viss tid. Vidare infördes en ökad användning av de nyss omtalade speciella överrätterna. Vissa mål rörande underofficerare eller manskap skulle hädanefter i andra instans upjitas av en »inom regementet i varje casu, på sätt, som vid Livgardet och Artilleriet hrukeligt är, formerad överrätt, som då hör sammankallas».39 Såsom ordförande skulle därvid översten fungera, och till bisittare skulle av honom förordnas överstelöjtnanten, majoren samt fyra av de äldsta ryttmästarna eller kaptenerna. Regementets auditör skulle biträda rätten, vilken alltså bortsett från honom kom att hestå av sju ledamöter. Kontrollen över dessa speciella överrätters utövning av sin domsrätt skulle ske därigenom, att vissa förteckningar och domböcker regelhundet skulle insändas till KM:t. I reglementet gåvos vidare några stadganden angående den rättsliga behandlingen av rymningsbrott. Redan året därpå uppdrog konungen framhållit vissa svårigheter vid tillämpningen rätten att inkomma med underdånigt betänkande »om och i vad delar KM:ts nådige reglemente av den 28 november 1766 angående rättegången vid armén skulle för de vid verkställigheten därav mötande hinder tarva någon ytterligare förbättring eller förklaring». I anledning härav ålades regementscheferna genom generalkrigsrättens brev den 23 september 1767 ^9 att inkomma med sina synjiunkter och meddela gjorda erfarenheter. Resultaefter det att riksdagen åt generalkrigs- .Att nu‘(t Bohlin, a.a. s. 298 tala om en »mcllaiiinstans» mollan generalkrigsrätten och regementskrigsrätterna förefaller missAisancle med hänsyn till att de nya domstolarnas upi)gift var att träda i stället för generalkrigsrätten. .Arstryeket och Mooke VIII s. 7700.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=