UU DET SVENSKA MILITÄRA RÄTTEGÅNGSVÄSENDETS HISTORIA 210 fältmarskalken eller någon av KM:t förordnad general som president oeh med vissa särskilt utnämnda officerare av högre rang som assessorer (rättegångsordningen 5 p.). 1 generalkrigsrätten deltogo även generalauditören oeh en edsvuren »secretarius» (8 p.). Vidare fanns en rättegångsvähel, som lydde under såväl presidenten som generalauditören och vars huvudsakliga uppgift var att kalla parterna samt i vissa fall fungera som åklagare (9 p.). Ordinarie allmän åklagare var generalgevaldigern (14 p.), som motsvarade generalprofossen i Gustav II Adolfs krigsartiklar 140 j). Till sin hjälp hade generalgevaldigern även krigsfiskalen. Avkunnade domar skulle gälla som »Konglige Majestäts egen dom», men konungen förbehöll sig rätten till revision (20 p.). Det av krigsartiklarna 1021 skapade treinstanssystemet bibehölls alltså. Vissa kriminalmål skulle före exekutionen underställas konungen (13 och 21 pp.Rättegångsordningen utgick slutligen från att konungen givetvis hade kvar den sedan gammalt honom tillkommande benådningsrätten (22 j).V Ä’ad nu sagts hänför sig till den allmänna organisationen av det militära domstolsväsendet och rättegångsförfarandet. Emellertid drog man sig ingalunda för att i vissa fall skapa särregler, vilka alltså utgjorde modifikationer av det allmänna systemet. Sålunda voro under vissa perioder några regementen tillerkända rätten till egen jurisdiktion. Så var förhållandet med exempelvis de båda livgardesregementena.Vid sidan av de ordinära krigsdomstolarna hade man alltså att räkna med en rad speciella krigsöverrätter. På samma sätt förekom det, att konungen för utbildades på sedvanerältslig väg. Ordet »leuterera» konmier av den efter det tyska verbet »läutern» bildade nylatinska formen »leuterare», som betyder rena, klara, förädla. Se i detta sammanhang särskilt G. Olin i Minnesskrift ägnad 1734 års lag II (1934) s. 826—836, varest lämnas en framställning av leuterationsförfarandets uppkomst oeh dess utveckling i de allmänna tlomstolarnas rättst illämpning. .Ifr W. IT-psthöm, Övei'sikt af den svenska processens historia (1884) s. 151. ” Se Hohlin, a.a. s. 298 oeh det där åberopade arbetet av H. Frostkhi s. Inledning til .Swenska Krigs-Lagfarenheten I (1765) s. 296. ,Ifr i detta sammanhang kungl. brev 28 4 1686 till guvernören friherre .Tohan Jaeob Hastfer, att regementsrätten allena vid gardet skall bli behållen och intet tre instantier därvid vara brukelige (Gahm Pkhsson II s. 23).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=