Kl’RT GHÖNFOUS 214 Såsom en relikt av kollegiets förutvarande dömande myndighet återstod dock den kollegiala domsrätten över underlydande personer och myndigheter. Kärnan i den nya militära lagstiftningen utgjorde Karl Xl:s krigsartiklar den 2 mars 11)83,-^ vilka närmast kunna karakteriseras såsom en förbättrad upplaga av Gustav II Adolfs krigsartiklar. Dessa senare hade endast innehållit ett fåtal processuella föreskrifter.-- Till de nya krigsartiklarna anslöto sig däremot en särskild rättegångsordning s.d.,-^ innehållande även ett högst intressant avsnitt »j)rocessregler»,-^ vidare särskilda instruktioner för generalauditören,-'' krigsfiskalen,-** generalgevaldigern och regementsprofossen -' samt rumormästaren.-*^ Underrätternas organisation var i stort sett oförändrad. Desto mera genomgripande var den nyss antydda förändringen heträffande överrätten. Denna omformades nämligen till en självständig gencralkrigsrätt (generalkrigs- och leuterationsrättV-» med Tryckta i .4rstrycket samt hos Schmedeman s. 802 ff. och S. (Iahm 1‘ehsso.n, Koiigl. Stadgar, Förordningar, liref och Itcsolutioncr angjUMidc Swca Rikes Landt-Milice I (1702) s. 227 ff. (jfr ib. s. .80r> och II s. ,36). -- Sc slutet av krigsartiklarna. Det måste betraktas såsom en missvisande uppgift, då Rohi.in. a.a. s. 281 not 3 —troligen i anslutning till .\nteli.. a.a. s. 18 —säger, att (Uistav .Adolfs krigsartiklar hade »inskränkt sig till endast krigsdomstolarnas organisation och kompetens och alltså saknat en speciell processrätt». Tryckt förutom i .Arstrycket hos Schmedeman s. 828 ff. och Gahm Persson I s. 2.77 ff. -* I förbigående må nämnas, att i dessa för första gången uppträder institutet ställande under framtiden för brott, den svenska rättens motsvårighet till absoliitio ab instuntid. Härifrån vidgades användningsområdet till den allmänna processen och institutet upptogs i 1734 års lag (rättegångsbalkcn 17 kap. 32 S). Se närmare L. Weeamson, Om brottmålsdomens rättskraft (1949) s. 60 med i not 4.7 anf. litt. Här har man alltså ett utmärkt exempel på att ej blott de allmänprocessuella reglernas utformning bar påverkat de inilitärrättsliga bestämmelserna utan att på\erkan åtminstone i viss utsträckning även gått i motsatt riktning. Härom närmare nedan under II. Härom niirmare nedan under III. Schmedeman s. 843 ff. och Gahm Persson I s. 273 ff. Schmedeman s. 8.70 f. och Gahm Persson I s. 281 f. Renämningen »leuterationsriitt» är föranledd därav, att överrätten ansågs ha befogenhet att »Icuterera» underrättens domar, d.v.s. döma ut mildare straff än enligt gällande lag och författningar. Detta förfarande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=