KUUT GRÖNFORS 210 i lägret som hemma.» För att avdöma konimgsdom skulle finnas en överrätt, vars ])resident skulle vara riksmarsken eller i händelse av hans frånvaro fältmarskalken. »Till bisittare uti denna domen är bekvämfältmarskalken, fältvaktmästaren, kvartermästaren, alla närvarande överstar och ryttmästare» (22 p.k A’idare förekommo bl.a. bestämmelser om den tänkta överdomstolens kompetens (25—,‘10 pp.). I den slutliga redigeringen av krigsartiklarna hava hithörande stadganden förtydligats och ytterligare utförts. Sålunda föreskrevs i 121 p. inrättandet av två slags domstolar, å ena sidan underrätterna och å andra sidan överrätten (översterätten). Underrätterna voro i sin tur av olika slag, nämligen dels regeinentsrätterna vid fotfolket och dels rijttarerätterna vid kavalleriet (122 p.). Såsom president i underrätterna skulle vederbörande överste fungera och till sin hjälp hade han tolv bisittare (123 och 124 pp.); överensstämmelsen med den gamla svenska tolvmannanämnden är påtaglig. I överrätten skulle riksmarsken sitta som president med ett antal bisittare av de högsta militära graderna. »Och dessa alle skole vara tillstädes så ofta krigsråd hålles» (125 p.). Konungens ursprungliga plan med ett pennanent krigsråd i Stockholm blev alltså vid denna tidpunkt icke förverkligad.'^ I fortsättningen av artiklarna givas närmare föreskrifter om domareed, förteckning över mål, vilka skulle avgöras av överrätten o.s.v. Genom krigsartiklarna 1621 skapades alltså en instansordning: underrätt mässigt utövad i en avdelning av rådet.En fastare organiserad överdomstol åstadkoms dock först i och med inrättandet av krigsrätten är 1630.^^ Spörsmålet rörande den allmänna karaktären av överrätt —konungens högsta domsrätt, regel- " Jfr Biu sun, a.a. s. J87. Jfr Bohlin, a.a. s. 301. Enligt 130 p. tilläts ej apjiellation i kriininalniål. Jfr S. Behgendal, Bidrag till de svenska rättsmedlens historia (1910) s. 161. Se härom närmare Hamilton, a.a. s. 38 ff., X. Edén, Den svenska centralregeringen 1602—1634 (1902) s. 274 ff. och framför allt B. Stec.kzén, Krigskollcgii historia I (1930) s. 34 ff. (ang. vissa tidigare förslag, se sist a.a. s. 19 ff.). ■— Sistnämnda arbete, som i det följande cit. Stec.kzén, liar varit av grundläggande betydelse för vissa avsnitt av denna undersökning. Då en uttömmande redovisning för vad förf. på varje punkt hämtat ur Steckzéns arbete väsentligt skulle tynga framställningen, hava hänvisningar i det
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=