KUGENE EKVALL 204 var lärjunge till Pytagoras, som somliga vilja göra till getcrnas konung, andra till deras rådgivare; om dessa åter äro desamma som våra götar, iir en ännu oavgjord fråga. INIen om de åter skulle kunna vara möjligt —utvandrat under Berico (vilket man vill datera till de första patriarkernas tid efter syndafloden) så hava de 'i så fall] genomströvat så många länder och åtskilts genom så ytterst stora avstånd i håde rum och tid, att de icke ens hade någon kännedom om oss, än mindre några [handels]förbindelser med oss, varigenom de ville eller ens kunde meddela oss sina lagar. Vad åter Dicenicus beträffar, som för övrigt själv levde före Kristi födelse och var samtida med romaren Sulla, vilken likväl Jordanes vill göra äldre än Zamolxis, (3(5) är det väl tydligt, att det är felaktigt att i enlighet med bruket under vårt århundrade hänföra lagens sammanställande till honom. Vad bilagines beträffar, med vilka den angivne upphovsmannen [d.v.s. Dicena?us] betecknar stadslagarna på vårt språk, har han även velat ge dem någon benämning. Men goternas lagar äro skrivna i Spanien under ledning av Henrik, Teoderiks son, då Leo var härskare under femte århundradet efter Frälsarens födelse. Må därför de [goterna] se efter, om de icke hava Dicenicus att tacka för något, de vilkas lagar äro närmare besläktatle med de romerska och galliska än med våra, ty då han [Dicenaeus] säges hava hindrat även de sina från bruket av vin, är det [ju kantänka] alldeles tydligt, att detta gjorts för vår skull, vi som på den tiden icke hade större kiinnedom om vin, än vi idag hava om vinrankor.^* (37) Andra anse med större rätt, att man bör söka upphovsmannen till vår rätt bland de våra och framdraga geternas konung Ubbo och hunningernas [hunnernas?] Erik och vilja angiva även dessa som födda före Moses. Men vem tror dem väl på denna punkt? De, somhava presterat detta, tro icke ens sig själva, i det de tillstå, att dessa lagar råkat först i vanrykte och snart i glömska och undergång, och det till den grad att det även finns sådana, som de själva mena böra anses osäkra. Ty få äro de konungariken och republiker [riken och stater som (38) hava en viss bestämd upphovsman att tacka för sina lagar, så som spartanerna Lycurgus, atenarna Solon och kretensarna Minos, ty även om de vuxit ihop till en enhet under gemensam ledning just genom lagar, så hava likväl dessa uppstått antingen ur någon sedvana, som stått sig, eller ur ett fåtal föreskrifter och regler och ofta även ur härskarens blotta vilja, vilka alla sedermera, när maktförhållandena stabiliserats, efter hand tillvuxit i bindande kraft, utan att man såsom ju J » som subjekt. Oni man utgår från konjekturen conciliari [pass. inf.] och uppfattar q u o d som kausalt pronomen, fås i stället den lika väl tänkbara, kanske något tyngre ö\ ersättningen: ». . . eller också emedan de ansågo, att därigenom större anseende skulle förlänas åt lagarna». Se not 16 ovan. s. 195.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=