KIGKNE KKVALL eii khir uppdelning i två kategorier: dels sådana lagsain- som lingar, som utgöra någon enskild persons verk, dels alla de andra, vilkas tillkomsthistoria år osåker. Den nårmast följande framställningen utgör ett försök att ge den senare kategoriens och uteslutande dess utvecklingshistoria.-- I utkastet dåremot finnas inga tecken på en dylik kategoriklyvning. Vad Stiernhööks fortsatta framställning heträffar, hade han visserligen redan före författandet av utkastet stiftat bekantskaj) med Olavi Petri krönika,-=5 men det är ganska tydligt, att han i den slutliga redaktionen har haft större behov av att söka stöxl i dennes tankegångar. Betydelsen av prejudikatsverkan av »folkets och konungens heslut» framhålles exempelvis redan i utkastet, men det år att märka, att dessa beslut där nämnas som en rättskälla hland flera. 1 den slutliga redaktionen däremot upprepas »konungens heslut» eller »folkets vilja» som rättskälla två gånger på en sida, och anslutningen till Olavi Petri krönika är närmare. »Guds ord», som i utkastet gav framställningen en viss korthuggen och sjiilvständig allmängiltighet, har utelämnats i den slutliga redaktionen och ytterligare frapperar olikheten i uttryckssätt i sista meningen.»Ett och annat (pauca^ tycks iiven hava anammats från grannarna», sägs det i utkastet, ett omnämnande för fullständighetens skull, tycks det, och kanske även fcir att få anledning att direkt citera konung Birgers företal till Epplandslagen. 1 den slutliga redaktionen hava lånen tillagts betydligt större vikt: ». . . och därtill kommer, att icke så litet tycks ...» u • • et juxta h a e c, non pane a tamen . . Lån från utlandet är juen utmärkt förklaringsgrund för förändringar i den inhemska lagstiftningen. 1 själva verket ligger det antagandet nära till hands, att Stiernhöök i utkastet direkt ansluter sig till gamla fäderneärvda svenska tankegångar,--' medan han vid författandet av den slutliga redaktionen närmare anslutit sig till Olavi Petri utformning av samma tankar. Nu är det naturligtvis icke min mening att driva den teorien, att Stiernhöök skulle hava modifierat sin framställning och i -- Jfr också .\lniquist ^s. 12': »Det är dessa sistniiinnda lagar, soin förklaras småningom ha\a utxecklat sig ur sedvänjan . . .» Se .\lnuiuist, s. 13. .\lmquist, s. 38:28. Jfr Westman, a.a.. s. 2 och 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=