EUGENE EKVALL 1U(5 läsningsanteckningar från Äbo,i' gör meningen en smula svårtillgänglig. Kanske är det huvudsakligen därför hela denna passus sedermera utgått. »Andra», fortsätter Stiernhöök, »söka med större rätt leda tillhaka vår lag till någon av de våra, men även det är orimligt, och de tro icke ens sig själva». Så följer det sista stycket i detta avsnitt,som i stort sett går ut på att det egcntligen är ytterst få stater, som i sin tradition kunna namnge någon viss lagstiftare; i allmänhet växer lagen organiskt fram ur sedvänj or och påhud lingsidén, bekräftad av Tacituscitatet samt hänvisningen till fiiretalet till Upplandslagen. Även i detta avsnitt lockar den utförliga och omständliga utformningen i den slutliga redaktionen av i det stora hela samma material som i utkastet ånyo fram reflexionen, huru mycket större hänsyn Stiernhöök vid bearbetningen därav i allmänhet tagit till i samtiden förhärskande uppfattningar, mot vilka han själv hade en rakt motsatt mening.**’ Icke så att han förmåtts ändra åsikt —tvärtom. Men han har berett dem betydligt mera utrymme, samtidigt som han ägnat större möda åt att mothevisa dem. Att ingå på en detalj granskning låter sig här knappast göra. Ett par mera väsentliga och givande olikheter måste emellertid framdragas till diskussion. I sin studie säger Almquist (s. 12): »Utvecklingsidén är dock icke så klart utformad av Stiernhöök, som man skulle tro. Han utgår nämligen ifrån, att vissa folk haft en bestämd upphovsman att tacka för sina lagar och nämner därvid hland spartanerna Lycurgus, hland atenarne Solon och hland kretensarna Minos, men, säger han, de flesta lagars ursprung är dunkelt». Detta omdöme är fullt berättigat, om man utgår från Stiernhööks egna ord i den slutliga redaktionen. Men frågan är, vilket Almquist från sina utgångspunkter icke funnit anledning att diskutera, om Stiernhöök tidigare haft en annan ståndpunkt. I utkastet säger Stiernhöök efter att hava nämnt, att svenalltså en förnyad bekännelse till utveck- ” Jfr .Almquist, s. 4. Almquist, s. ,37 nederst—38. '* Märk i detta sammanhang även U 34: 5: . . . q u a e . . . a b initio f u n d a t a p r i m a e v a et . . . o r i g i n a r i a . . . I den slutliga redaktionen är uttryckssättet mindre kontrasterande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=