,K)1IAN STn:HNHCH)KS TinU'.AHK I TKASr . . . 1 9Ö Hied shildiskiilenul, oeh Sliernhöök övergår direkt till nästa |)Unkt den slutliga redaktionen däremot inledes närmast följande styeke med en ytterligare, i oeh för sig myeket välformulerad anknytning till föregående styeke, i vilket lagarnas föränderlighet frän vem eller vilka de svenska lagarna härriira.’^ I Stiernh()ök har doek hiir uttryekligen hegränsat sig till privaträtten ;in en gäng t ages upp oeh fär tjäna som liakgrund till tankegången, att lika väl som det iir omöjligt att efteråt påvisa hurudana lagarna en gäng varit, lika omöjligt är det att uppge någon viss författare till dem. Även i delta följande styeke, som sålunda behandlar frågan om vem som skall tänkas hava varit vära lagars fiirste upphovsman, ger utkastet, som här myeket tydligt bär ])rägeln av just utkast, en klarare oeh mera logisk argumentering. I den slutliga redaktionen sägas ungefär samma saker med niira nog dubbelt sä mänga ord. Innehållet är utförligt behandlat av Alm- (juist; i"’ motsvarande tankegång i utkastet förtjänar alt i sammandrag återges: Sedan Germanien (Tyskland) kommit under Homs välde, hava vi övertagit den sedan urminnes tider gemensamma rättstraditionen. Xägon särskild upphovsman till lagarna kan ej namnges, om man ieke vill föra vidare en ovederhäftig tradition. Det är nämligen pä modet, att allting skall hava författats av filosofer för att kunna hava något värde. Därpå avvisar Stiernhöök teorierna om Zamolxis och Dieenams oeh skri¬ ver vidare: »Men goternas lagar äro skrivna i Spanien . . . Mä därför de (goterna) se efter, om ieke de hava Dieenams att lacka för något, de vilkas lagar äro närmare besläktade med de romerska oeh galliska än med vära, ty dä han (Dieenams) säges hava hindrat även de sina frän bruket av vin, är det ( ju kantänka) alldeles tydligt, att detta gjorts fcir vär skull, vi som pä den tiden icke hade stiirre kännedom om vin än vi idag hava om vinrankoi’».ai Ironien i tankegången om vinet, som för övrigt genom satsbyggnadens talspräksiiuissiga livfullhet torde utgöra ett teeken {)ä att detta Stiernhööks arbete går tillbaka pä hans före- " .AiiiHiuist, s. ;ir> ;i7. Alnuiuist, s. 7 -K). ÖxtTsältningcMi ansluter sii; helt till intei'punkt ionen i liaiuiskriften. .Ifr Alnuiuist, U ;j(!:(i.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=