JOHAN STIKHNHckjKS TIDIGARE UTKAST . . . 19;} vilkel visar, att Stiernhöök stått iiniter direkt inflytande av detsamma vid utarbetandet av utkastet ju för övrigt med en uttrycklig hänvisning till företalet ifråga."* I utkastet är framställningen klar och logisk, tydligt och utan omskrivningar kommer tankegången fram: Hurudana lagarna ursprungligen voro år svårt att säga, ty liksom sederna förändras, så förändras också lagarna, t.o.m. grundlagarna som reglera statsskicket, vilket också framgår av de lagrevisioner, som man ibland företagit; i allt detta har sedvänjan en avgörande betydelse, och lagarna förändras under dess inverkan ständigt, så att man idag kan föreställa sig en gången tids lagbyggnad på samma sätt, som man av en tempelruin i fantasien kan föreställa sig själva templet. I den slutliga redaktionen uttryckas samma grundtankar men på ett helt annat sått. Framställningen är här mera reserverad, genom allehanda mindre förändringar har Stiernhöök gjort den mjukare och mindre kategorisk och huvudtankarna hava -- såsom gärna blir följden, då ordet skall dölja tanken —lilivit en smula oklart framställda. En detaljgranskning visar detta: Meningen non enim hic . . .” som innebär en extra reservation utöver det som sagts i raden ovanför, är egentligen ganska överflödig och saknas också i utkastet. Påfallande är vidare, hur Stiernhöiik i nästa mening. Habitus, c u 1 t u s . . ., i en till omständlighet utförlig huvudsats uttrycker det, som i utkastet motsvaras av en förkortad komparativ bisats om sex ord. Avsikten är tydlig. I utkastet sägs kort och gott, att även lagarna äro underkastade förändring das detta påstående, som icke särdeles väl passar in i det då förhärskande naturrättsliga schemat,*- in på följande sätt: »Hyfsning, levnadssätt, seder, språk förändras, vare sig till följd av samfärdsel med andra folk eller invandring eller också ändras Alinquist, s. necitill. “ SIH, s. :U: 6—1;T I översättning: »Ty liär är icke platsen annat än för gissningar, eftersom man ännu icke påträffat våra förfäders liela litteratur, genom vars förmedling kännedomen om denna stora fråga hade kunnat nå eftervärlden, och icke heller finns det någonting, som med utgångspunkt från våra dagars lagar eller från lagar, som stiftats för hundratals år sedan, ger skäl för bedömning av de där första lagarna». .Ifr Westmans framställning a.a., särskilt sidorna il, 5 och 7. hela detta avsnitt avslutas i den slutliga redaktionen lini;i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=