EUGEXE EKVALL 192 hö()k preciserat eller l.o.ni. ändrat mening, utan att detta dock erbjuder något mera än ytterligare exempel på de två texternas inbördes förhållande av utkast respektive slutligt bearbetad redaktion. Utkastets »V id sa m ma tid började ä v e n g ö t a r n a . . .» har preciserats till »K ort d e s s f ö r i n n a n b ö r j a d e ä v e n v å r a götar.. .» (U 39: 44). Ett liknande exempel återfinnes högre upp på samma sida (39:27 resp. 24): »Ty på Karl den Stores tid eller kort därefter...», där författaren bestämt sig för »Ty kort efter Karl den Stores tid . . .». Ett ytterligare exempel ges alldeles i början av framställningen (33:32: . . . olim q u i n (j u e . . . resp. . . . olim quattor . . .), där Stiernhöök i den äldre texten omtalar, att skandinaverna »fordomlydde under fem, sju, ja t.o.m. flera . . . konungar», medan han i den slutliga redaktionen nöjt sig med »fyra, fem, ja t.o.m. flera . . .». Intressant är slutligen olikheten i den i min bilaga sist översatta meningen U n d e colligimus . . .‘ Här har Stiernhöök i den slutliga redaktionen korrigerat meningen med avseende på innehållet ligen att Karelen erövrats av Torkel Knutsson och icke såsom enligt utkastet av Birger Jarl alldeles tappat bort huvudsaken i meningen, nämligen att Torkel Knutsson hade »om än icke erövrat så i varje fall återtagit Karelen». Det största intresset ur materiell synpunkt erbjuder en jämförelse av de första sidorna,^ som behandla frågan om de äldsta lagarnas tillkomst och förhistoria. Stiernhöök har nämligen här bearbetat och utmejslat utkastets text till formen men samtidigt gjort rätt avsevärda förändringar beträffande innehållet, och det på ett sådant sätt, att läsaren utom den stilistiska förbättringen tycker sig spåra en enhetlig avsikt med ändringarna. Det första stycket ägnas huvudsakligen åt frågan, hur lagarna i allmänhet tillkommit. Stiernhöök gör sig här till tolk för utvecklingsidén i ordalag, som till anda och innehåll starkt påminna om ett ställe i stadfästelsen till Upplandslagen år 1290,*' nammen har därvid i hastigheten ■ r, s. 48 nedtill. .Alinquist, s. 33—38. * .Ifr K. G. Westman: Ut vecklingsidén i den svenska rättens liistoria. Stockholm 1!)26, där även åsyftade stället i företalet delvis citeras ])ä s. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=