JOHAN STI1:RNH()ÖKS tidigare ITKAST . . . IDl e u II (1 e in f 1 u x i s s e e r i’ o r e in ex s i in i 1 i t u d i n e ii o in in i s, vel . . . har Stiernhöök fått en viss klarhet i genom att byta predikat, även om })å det sättet ahlativen e r r o r e syntaktiskt sett kommit att hänga en smula i luften; eredo vel e u n d e m fnisse, e r r o r e ex s i mi 1 i t u d i n e n o mi n i s, vel . . (SIR 39:4). Ett exempel })ä stilistisk omkastning av ordföljden ger l" 40 : 20 : in i d e o n f i r ma t i o n e Regis; en grammatisk bock har rättats till i meningen . . e t s i, . . ex parte se d e h e n t . . . (.E 44:25—20). Exempel av detta slag äro synnerligen talrika, men det är för upiisatsens syfte överflötligt alt söka giva prov pä alla kategorier dylika förhättringar. Redan det nu anförda visar emellertid skillnaden mellan ä ena sidan en utomståendes avskrift •’ av ett utkast frän en tidpunkt, dä arbetet visserligen fått sina huvuddrag men ännu befann sig långt ifrän det stadium, dä man har anledning att närmare syssla med dess språkliga utformning, och ä den andra en tryckt redaktion, som författaren haft tillfälle att finslipa och slutligt granska — om oc-lcsä icke med egna ögon, eftersom Stiernhöök dä sedan flera är varit fullständigt blind.'■ Emellertid kan det, innan jag övergår till de materiella olikheterna, hava sitt intresse att anföra några punkter, där Stiern- •9 ».AntingcMi tror jajf, att dot \ar saiiinia porson. i dot nägon för\ä.\ling ä}tt rinn till följd av nainnots likhot, ollor . . .» ■’ Jaj4 utgar här. utan att närinaro gå in ])å frågan, från att avskrifton ioko gjorts a^• Stiornhöiik ollor stått undor hans kontroll. Jfr .Alinquist, s. ,11. “ Oni dot icke får tillskrivas oxoinpolvis just Sticrnhööks blindhet och inöjligheton av ott muntligt missfiirstånd. är det svårt att förklara cn olikhet sådan soin 2 .1 0 I 5 0 [.Ahniiuist, s. 40 nedtill]. Donna hypotes är så mycket mindre osannolik som man vet. dels att don dåtida korrekturliisningon i allmiinhet varit tämligen hristfiillig, dels och i synnerhet att såviil Stiernhöök själ\- som hans »hådo öga och hand», sonen Olof just under åron närmast före tryckningen av De .h ue stått under en alldeles särskild press av lagrovisionsarhotet. .Ifr J. E. Alimiuist: Förarhoton till Sveriges Rikes Lag IfiOO—lOSO, Uppsala 103:1, s. 8—0. Olikheten .1 0 0 so scent os [.Almquist. s. 4.'> nedtill] iir likaledes ganska underlig. Uppfattningen att Finland kristnades på 1150-talet, alltså »för femhundra år sedan», torde hava varit allmänt vedertagen på Stiernhööks tid. Se t.e.x. Ldccemi s: Historiae. Stockholm 16(52, s. 70. Ftt försök att lösa s\årlghcten är att antaga, att Stiernhöök genom eii lajisus alltifrån början skrivit s e s c e n t o s. vilket avskrivaren rättat till utan vidare kommentarer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=