Kl'GKNK KKVAI.L 190 texterna liksom av dessa betingade slutsatser angående de materiella bör man icke släppa ur sikte frågan, om handskriftens text är identisk med Stiernhööks egen och möjligheten att avskrivaren rent av kan hava omskrivit och i eget intresse »förtydligat» enstaka meningar. Man hade i äldre tid som bekant icke vår känsla för exakta citat och för skillnaden mellan avskrift och hearhetning. Vad först angår de formella olikheterna mellan utkastet och den slutliga redaktionen, är det beträffande det ortografiska främst två saker, som falla i ögonen. För det första stavas egennamn av icke latinskt ursprung i utkastet i direkt anslutning till nordiska stavningssätt, medan stavningen av dem i den slutliga redaktionen genomgående omsorgsfullt latiniserats. Exempelvis motsvaras H i r g e r u s J a r 1 u s i utkastet av Berge r u s I a r 1 u s i den slutliga redaktionen, V e s t r o g o t i c a e och O s t r o g o t i c a e av We s t - G o t h i c a e respektive OstG o t h i c a e etc. Påfallande är härvid utkastets L a d u 1 å s i i och S in å 1 a n d i j)å ett par ställen. I den slutliga redaktionen förekommer givetvis icke bostaven å. Det andra draget är utkastets förkortningar. Medan den slutliga redaktionen frånsett någon enstaka uppenbar felstavning, utom Resp. för R e sp u h 1 i c a, endast använder förkortningen q för det enklitiska -q u e, begagnas i utkastet konsekvent alla då brukliga förkortningsmöjligheter. Den flitiga användningen av de ofta mycket starka anteckningsförkortningarna understryker skriftens karaktär av obearbetat utkast och detta intryck förstärkes ytterligare, då man granskar de grammatiska och syntaktiska olikheterna mellan de två texterna. Även vad beträffar grammatiska och stilistiska olikheter i vidaste mening företer den äldre texten i alla avseenden det hastigt gjorda utkastets drag. Dess uttryck och vändningar hava i den slutliga redaktionen blivit föremål för språklig finputsning och översyn. Frånsett de första styckena, som Stiernhöök ut()kat och mer eller mindre fullständigt omarbetat och som behandlas utförligare nedan, möta i de parallellt fortlöpande texterna (se Alnujuist: Bilaga) talrika verkliga eller avsedda förbättringar: det för tanken ologiska gens (U 33:27) har satts i pluralis; den grammatisk-logiska oredan i satsen credo vel
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=