RS 1

18(i FOLKE DOVKINC'i gripligt varför beskrivningen på karlgill örtng funnit sin plats i Manhelgdsbalkens första flock. De flesta beläggen på karlgillt mynt finnas i Manhelgdsbalken, och det är tydligen där det hade sin största användning. Vad har meningen varit med att på detta sätt hålla sig med två slags penningräkning i bötessatserna, och varifrån kommer denna räknevana? Slutgiltigt kan kanske ingendera frågan besvaras. Men ett viktigt bidrag till frågan om systemets ålder och ursprungliga roll kan hämtas ur en av de kontinentala germanska folklagarna: den latinska Lex Saxonum från 700-talet. Denna ganda lagtext innehåller i sitt sista kapitel en nyckel till det j)enningsystem som användes i böterna, vilken innebär en klar analogi till förhållandena i 1’pplandslagen.i*’ »Solidus est duplex» heter det här, det finns två slags solidus, den större och den mindre. Den större håller 3 tremisser (d.v.s. 12 penningart och räknas likvärdig med en 16 månaders oxe, den mindre håller 2 tremisser (d.v.s. 8 penningar ) och räknas betald med ett årsgammalt nöt eller ett får med lamm. Vidare heter det, och detta är avgörande för vårt resonemang, att solidus minor användes vid dråpshöter, solidus maior vid alla andra »compositiones». Visserligen är användningen här åtminstone skenbart den motsatta mot Upplandslagens, i det att den lilla örtugen är »karlgill»; uttryckligen nämner dock aldrig 1'pplandslagen karlgill mark i samband med vanligt dråp. Men tankegången är i så hög grad analog med Upplandslagens, att det inte kan finnas något tvivel om att Upplandslagens system är av hög ålder och ett viktigt drag i äldre germansk hötesteknik." Lex Saxomm, Caj). (i6, jfr Gap. 1(> (Monumonta Germaniae liistorica. Leges, T. s. 83. med kommentar av Karl v. Uichthofen oeh Karl Friedrieh V. Richthofen. Jfr Karl v. Richthofen, Zur Lex Saxonum, Rerlin 1868, s. 26 ff. .Tfr även .1. Hoops, Reallexikon der deutschen .-Mtertumskunde, Rd 3, s. 274, § 51. ” Olats Petri har i detta sammanhang uttrycket »duhhel mark»; möjligen har Jian haft framför .sig en formel i släkt med den i Lex Saxonum. Svenska krönikan, ed. Klemming. s. 42. ed. Sahlgren, s. 37. Jfr G. T. \Vestin. Historieskrivaren Olaus Petri, s. 250 och J. Roséns rec. därav i HT 1946, s. 297, noten. Jfr Lex Frisiont.m, Add. III. som har tre slags solidi. ehuru med lokal, ej funktionell, skillnad.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=