VÄ\('..\VAN 183 ha visat, att vängåvan varit underkastad den naturlag, som alla mänsklighetens livsyttringar synas vara tvungna att följa. Vängåvan har ursprungligen fyllt en viktig uppgift, knuten till fridsförhållandena i det fornnordiska ättesamhället. Den har med tiden ofta fått en ny ändamålsenlig fasettering och därigenom kunnat fylla en mångfald med dess ursj)rungliga och egentliga natur mer eller mindre besläktade uppgifter. Den har slutligen måst genomlö[)a sin period av tillhakagång, varunder dess ställning blev alltmera konventionell samt känslan och minnet av dess uppgift till den grad förbleknade, att den även för den rättsbistoriska forskningen kom att framstå såsom ett svårlöst problem. Lösningen av detta ligger, såsom framgår av denna U})psats, i vängåvans egen historia.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=