GKHHAllD HAFSTU()M 180 I ett fall talas sålunda oiu en dråpare, att »han ^var een fattiij; dreng bliffiien, af the store Avängåfuor, han then dödas sleeht gifua skulle».*'^ Följande rättsfall från häradstinget i Ydre den 5 november 1633 belyser klart vängåvans uppgift vid förlikning efter ett mandråp.ö» »HaffAver altså Måns Nilsson effter Mätismanna ordom oeh Målsägarens egen hegiäran, som är den dödes Moder, Bröder oeh Systrar sampt Släckt och närskylte Fränder giffwit oeh förlijkt med rede penninger Siu Hundrade och fcmptijo mark sAvenska, dess förvlan haffAver han giffAvit den Dödes moder i Avänskaj)s gåffAvor SilffA\'er fiorton Lodh oeh ett paar Avalda Oxar och än till öfAverflödh, på det all AAidhlöfftigheet som nu eller i framtijden opAväxa kan, giffAA’it arffwingarna och släckten een Oxe, på det alt haat och oenigheet skall liggia aldeles hegraffAven, och aldrig mera påtänkt. HAvilka föreskreffne partzelar ricktigl till trogen hand leffAAererade och tilstälte ära, Bleff derföre all den skuldh och brått Måns Nilsson tillgiffAAin, Skola icke heller Lasses Moder, Broder, Systrar, Slecht eller FörAvanter, nu eller i tilkommande tijder ytterligare här åtala, Atan honom för sig och sina Effterkommande ledig, frij, och all Avänskap tilsäija.» Några år förut (,27 9 1024) ålades en kvinna som vid trädhuggning vållat en flickas död »vpå thet bägge parterna desto bättre måtte till fridz stälte hlifua — — till en A\'änskaps gåfua, gifua then döde pigones Moder ena fyraloda sked». I dessa fall hade vängåAan ursprungligen till upj)gift att återställa och vidmakthålla frid och vänskap mellan de två släkter, vilka eljest kunde komma i ättefejd med Aarandra. 96 8. VÄNGÅVA \dD FÖRLIKNING Vid olika slags förlikning var det vanligt att en vängåva lämnades, vilket ibland angavs A’ara »till ÖAerflöd»."’ Viss likhet kan föreligga med de fall, där vängåvan egentligen var ett skadeHötcsboken, liundskrift i Domkapitlets arkiv, Växjö, s. ä.S!) (1620). L. Fr. Hääf, ui.a. om Ydrc härad), del 111, s. 179. A.a., s. 168. Hällestads dombok är 1657, s. l.uS oeh 162 ff.; är 1674, s. 873.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=