VÄNGÅVAN 179 ingått \vi(t den offentel. liåldne nuctionen) uti Ranisinåhlen d. 18 passato, oni fr. liein. Kulla ' 2 uti Asby Sokn belägit, soin mig uti milt mödernes arf är tillfallet, en efter nya maneret wähl oeh proper giord helläekt ny Karet, klädd inuti med fint rött kläde ocb hwita silkessnören utstofferal, samt 8:ne st. stora glasfönster uti. wäbl beslagen ocb till alla delar behållen med alt dess tillbehör, bwilken jag fördenskull i det nogasle tager godl för 200 plåtar»; hwarefter säljaren tillförsäkrar köparen att denne, i händelse af börd, borde af bördemannen jemwäl återbekomma vagnens värde med 400 d:r s.m. »bekräftas af Edhult d. 20 ,Tunii 1740 Friedr. Swanshals.» Som ovan nämnts avsåg vängåvan vid iiktenskapets ingående alt grunda frid oeh vänskap mellan de tAå genom det nya äktenskåpet förenade ätterna. Å’id fastigbetsiiverlålelsen hade vängåvan antagligen ursprungligen en motsvarande uppgift. Liksom i det förra fallet en kvinna överlämnades från en ätt till en annan, innebar fastighetsöverlåtelsen ofta, att bördsjord, »fast fäderne och fornärvd odal», övergick från den ena ätten till den andra. Därest den överlåtna fastigheten var belägen uti bolbyn, byn med högar (()gL BB 28:2), överlämnades därmed själva »ätlebagen» till en ny ätt, med vilken därför av naturliga ocb sakrala skäl måste konstitueras frid ocb vänskap. Av denna ålderdomliga åskådning spåras någon gång vissa uttryck i rättsfallen, såsom då en säljare uttalade sin önskan att »the ^ville ellesl för frendsemja skull giffiia honom något för sitt ättlöffe». 7. VÄXBÄVA VID MANSBOT FÖB DBÄP I fornnordisk rätt hade vängåvan en utomordentligt viktig uppgift som tillägg vid ättarl)ol för mandråp.”- Den omtalas sålunda ofta i de isländska sagorna. I norsk rätt kallades den vanligen vinqjöf eller ijfirgjöf —i ett fall omtalas en dråpares löfte om »einae vingafuo i ifuirgiof til baetre vinatto» [DN 111: 091; jfr ock 1:81 och 11: 718]. Den kallades i .lyllandslagen (jörsuin, egentligen klenod, enär den skulle erläggas med något kostbart föremål. \'ängåvorna kunde i vissa fall uj)pgå till ansenligt värde.”” .1:1!; koinnuT i en :iniUin uiutcrsökniiij; näriiuirc in pii ctett:! ämne. N. Kdlinf?, l'ppläiulsk:i liäradsrättsclomböekcr. del W s. 117 f. oeh del VI. s. 1!).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=