VÄNGÅVAN 171 »för ältlefvet», vilket ofta under påverkan av uttrycket »i väni^afva» oegentligt skrevs »i ättlefve». Ibland kallades ifrågavarande vängåva för »etlöfuesskenk» eller »ethlöffuesgåffva», vilket oftast förkortades till »ättlefve» (»etlöfue» eller liknande). Ibland samordnades sistnämnda ord nied vängåva, exempelvis i uttrycken »etlöffue ocb wänegåffuo» samt »\vänneskenk ocb ettlöffue». Ibland förekommer sammanställningen »för jord ocb ättleve», »för arv ocb ättleve», »för sin gamla börd ocb ättleve», »för ett gammalt ättleve», samt »för all den rätt och ättleve», och liknande. Härjämte förekomma följande uttryck, vilka också avse vängåva, nämligen, »till vängåvoavsked» samt »till förbättring» eller »till påökning»."*" Enligt G. O. Hyltén-Cavallius "i skulle ättlevesgåvorna hava erlagts till ätte-männen inom bördslinjen och vängåvor till ättemän också utanför denna linje. Även om ett sådant bruk kan påvisas,■>- är detta ingalunda någon allmän regel, i all synnerbet som uttrycket »i vängåva ocb ättleve» ofta förekommer.•">=> Hyltén-("avallius definierar ättleve såsom »all den jord, som af gamble stubben blifvit ifrån början instakad på den äldsta allmänningen, och som sedan blifvit af hans kynne samfäldt brukad», och vilken övergått vidare till hans ättemän såsom »oskiftad ätta-jord». Ifrån äldsta tider skulle således all landets upptagna jord legat »i samfällda ocb oskiftade ätt-lefven». Enligt Hyltén-Gavallius skulle vid jordaköpen i Värend hava noga skilts mellan å ena sidan säljarens arv eller skiftade arvsDoinböcker för: Allbo: 1609 11—14 6 och 8 9; 1621 5 2; 1622 29 7 och 24—25 9; 1624 27 9 och 4—15 12; 1626 1 3 och 11—12 4 1627 20 8; Kinncvald: 1615 s. 182; 1630 31 5; 1638 28 7; 1640 4 3; 1648 29 5; Konga: 1625 11/8 och 24/10; 1630 31 5 och 14 10; rppvidinge: 1635 20 4; 1640 4/3; Sunncrho: 1690 17 10; 'rerniinologicn är ihland oklar, cxcmpcdvis i följande mening: »i ätteleffuo 1 siilfskedli oin 3 lodh hade för jordh och wängäffuo» (.Allho 1626 11—12 4). Wärend och wirdarne, del 2, s. 292. Allho 1636, 11—12 10. Jfr Uppvidinge 1635 20 4; 1664 25 3; Alho 1631 4 8. .A.a., del 2, s. 290 ff. — Jfr rättsfallet not 79 nedan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=