VÄNGÅVAN 1()7 3. VÄNGÅVA VID MÖKRÄNKNING Soin ovan nämnts ansågs enligt VgL:a ett lägersinål försonat, oin den som lägrat en ogift kvinna sedan fäste henne och utlovade vängåva. Knligt praxis utgick vängåva i dylikt fall, därest kvinnan var mö, även om fästning icke skedde, vilket framgår av följande rättsfall. Phi änkling återkrävde av en piga en silverkedja och ett hälte, varvid hon invände, att det varit gåvor för äktenskaps skull, och att de gått i säng och säte med varandra.-' Han dömdes att Ixita 20 mark för mökränkning, ocli hon fick behålla silverkedjan »för mökränkningen i ^vennegåf^va». Enligt ett annat rättsfall erhöll vid mökränkning kvinnans som vängåva en ko.-*^ I detta fall torde fadern erhållit vängåvan i sin egenskap av kvinnans giftoman denna hans egenskaj) drabbade kränkningen, men väl också för att ånyo återställa frid och vänskap mellan mannen och dennes släkt samt hans egen. förutom del i böterna fader väl såsom ersättning för den honom i 4. VÄNGÅVA VII) JORDLEGA Avtal om jordlega för viss tid slöts i vittnens närvaro och bekräftades medels erläggande av s.k. gipt (gift) eller städja, som* vanligen utgjordes av en ko för en sexårig legotid, vartill kom en vängåva av 0 öre (ÖgL BB 0 pr). Om jordägaren uppsade landbon efter första året, skulle han återlämna såväl städja som vängåva, denna vängåva. Landslagarna innehålla inga u})pgifter om ,'). \'ÄNGÅVA VID JORDABYTE Enligt SdmL .IB 12 utgick vid byte av jord s.k. vild, vilket av Wksskn översatts med vängåva. Om vild utgick vid bytet, och den som erlagt den ville riva upp bytet, hade han förverkat -• Konga l()(i4. 2()—27 !). Kinnevald lrt41, Ii--4 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=