VÄNGÅVAN 1()3 l)rölIoj), och till vilka alltså icke givits några vängåvor, icke få någon ersättning ur hoet.‘* och en av dem gifte sig, gav vängåvor och gjorde bröllop, skulle de andra bröderna hava rätt att få gottgörelse för vängåvorna och tre mark för hröltopet (GB 27). I Ä\gl.. I ÄB 18:2'- stadgas vidare: Sara* höta‘r ok hardagha höta*r mutur ok vinga'va* agho {)er hal)i luka* Om bröder bodde samman i ho Böter för sår och böter för slag, gåvor och vängåvor skola de (=man och hustru) håda giva och håda taga. ok sva taka*. Vid sons gifte skulle vängåvan sålunda utgå ur hans föräldrars gemensamma ho, liksom för tlotter emottagen vängåva skulle läggas till det gemensamma boet.'" Enligt ÖgL VB 14: 1 skulle höter för slagen eller sårad kvinna tillfalla denne i bland på åtal av giftomannen annat det fall, att han tidigare hade mottagit vängåvor för henne. Om någon lägrade en ogift kvinna och sedermera fäste henne och utlovade vängåva ( m a* 1 i r vingia*f) ansågs lägersmålet försonat (1 GB 0:2, 11 (iB t) och Add 12:2). I de yngre svealagarna kallades vängåvan i stället för f a* s tninga fa*, vilken skulle erläggas redan vid fästningen." I landslagarna förekommer den icke längre. De ovan återgivna satserna i ^'gL I GB 2 äro suhjektslösa. Enligt Hoi.mhäc.k och Wkssén '■'* är det underförstådda subjektet giftomannen, h i n s k y 1 d a* s t i. »l regeln var det den unga kvinnans fader. Det är sålunda i denna bestämmelse fråga om ’hemföljden’ eller hemgiften, de gåvor av det gemensamma boet, som fadern gav sin dotter vid hennes giftermål. Storleken av denna hemgift och dess beskaffenhet fastställdes på fästnings- " Jfr Holnibäck ocli Wessén. Östgiitalagcn. s. 122 not (5J. Jfr VgL II ÄH 2(i. —Jfr K. Lehmann, a.a., s. (>8 och .1. Thyrén. Makes giild enligt svensk r;ittsut\eekling (,1893), s. 32 f. I'hiligt A’gl- II DB 11 skulle, om kvinna \ ar dråpare, hrodern taga vängåvan »att han skall SAara för moders eller systers hrott oeh fly nr landet, om det kommer därhän». Härom se Lehmann, a.a., s. 72 ff. I'L, VmL oeh HL. ÄB 1:1 oeh 1:3. \’ästgötalagarna. s. 102, not ,3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=