GERHARD HAFSTRÖM 162 a hivnni skal til sa? sighia» iiaMiina' iord aai til aM’. ok alt l)a't giujv vill. Prear inarkaM* skal lagha vingad".*^ uara\ l)aghar firi fa*st an* skilt ok handuin saiiian takit. På denna skall han lova gods, nämna jord, oin jord finnes, och allt det han vill giva. Tre marker skall vara laga vängåva. Så snart fästning har skett, och man har lagt händerna samman, då äro alla tillgåvor förvårvade, men vängåvorna ej förr, än de komma båda på en bolster och under ett lakan. l)a ier tilgivvau- iilUer intier. am vingivva'r eigh fyr am l)er koiiue ha>l)i a en hulstau’ ok vndir ena hleo. Enligt den yngre lagen (iH 2 skulle vängåva vara gäldad på giftermålskvällen, då de kommo båda under ett lakan. Enligt västgötarätt var alltså bilägret den avgörande tidpunkten för vängåvans definitiva övergång. Beträffande den som ägde att taga emot vängåvan vid dotters giftermål stadgades, att om ej son, fader eller broder funnes, skulle det vara arvinge (II GB 2).*' Det framgår av en jämförelse med ÖgL GB 10:2, att tillg å V o r n a gåvos åt de övriga fränderna, under det att v ä ngåvan tillföll giftomannen'** (jfr ock VB 14: IT Enligt ÖgL GB 26 skulle de söner, för vilka icke gjorts något ^ Enligt \'gL I (jH 4 och II GH 3 skulle, oni cn frigiven inan fick en ättboren kvinna, vängåvan vara cn mark och morgongåvan likaledes cn mark. Om en frigiven däremot fick en hemmafödd trälkvinna, skulle varken givas vängåva eller morgongåxa. Vängåvans laga storlek berodde alltså på brudgummens stånd silver och av den frigivna (vid gifte med en iittboren) 1 mark silver, samt av trål vid gifte med trälkvinna 2 öre till den, som ägde henne (I GB 4 och II GB 3). — Översättningen ovan och i det följande enligt Elias Wessén. “ ,Ifr Add 8: »då skall alltid den äldste av de närskyldaste råda för giftermål och taga vängåva». ,Tfr ock II BB 30, not 20; Add 8, 11: 1(5, not 04 och Illr.öO, 07 och 129; IV'; 21: 107, not 80 (Schlyter). Jfr C. J. Schlyter, Ordboken till Sveriges gamla lagar, s. 704. —Jfr ock K. Lehmann, Verlohung und Hochzeit naeh den nordgermanischen Bechten des fruheren Mittelalters (1882), s. 70 f. —K. von .Vmira, Xordgermanisches Ohligationenrecht, I (1882), s. .'i24 samt .Alfred Schultze, Zum altnordischen Eherecht (Berichte iiher die V’erhandlungen der Sächsischen .Akademie der Wissenschaften zu Leipzig. Philologisch-historische Klasse, 91 Band, 1939, 1 Heft). s. 34. av Konungen 12 mark guld (GB 1), av bonden 3 mark
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=