c. KU HA HD HAKSTHÖM IGO gärde få veta »oin jord, som lösas skall av syskon och släktingar emellan» borde betalas »efter öre ocb örtng, som nu i landet gängse är» eller om någon ökning borde ske »på myntet i örtugatalet». Efter överläggning fastställde rätten värdet av örtuglandet till 2 mark, vilket angavs vara uttryck för landssed. Slutligen fann lagmanstinget skäligt, att köparen utöver örtugsberäkningen presterade en vängåva, dock icke över en fjärdedel av betalningen för jorden, under förutsättning att »släkten» yrkade »på högre betalning» och fastigheten visades vara av bättre beskaffenhet och sålunda mera värd än andra kringliggande hemman av samma storleksgrad. Enligt Almquist »hava vi bär i själva verket erhållit en samtida auktoritativ förklaring av begreppet vängåva, som i tydligbet ej lämnar något övrigt att önska land var alltså ett av de medel, som begagnades i syfte att uppmjuka de ytterst på grundval av den gamla Upplandslagen gällande reglerna om köpeskillingens beräkning vid bördlösen av jord.» Vängåvan vid jordköp i Uppland skulle alltså som regel hava utgjort ett medel alt i extraordinära fall öka köpeskillingen med hänsyn till ett hemmans individuella kapitalvärde ocb sålunda kringgå de j)å landssed grundade vanliga reglerna. Almquist har emellertid framhållit, att själva termen vängåva samtidigt begagnats också för att uttrycka någonting annat. Det talas nämligen i urkunderna stundom om att vid föryttring av jord vängåva erlades till medlemmar av säljarnas släkt. Som exempel anföres följande rättsfall från Vendels dombok den 19 juni 1622. Per ^Larsson i Bolmyra lät då uppbjuda 2 öresland jord och bus, som han köpt av ryttaren Mårten Larson ocb dennes systrar Barbara och Malin för 16 daler jämte 1 spann vete i vängåva. Dessutom gav han Tomas i Gryteby i vänskapsgåva en silversked »efter han är i börden». Man kunde av detta ocb liknande fall lätt få den uppfattningen, att vängåva i själva verket utgjort ett relikt från den tid, då jorden betraktats som tillhörande ätten. Enligt Almquist är emellertid en sådan slutsats icke berättigad. Åtgärden skulle i föreliggande fall endast betyda, att köparen ansett det lämpligt att genom den officiellt bekantgjorda vängåvan till Tomas i Gryteby säkerställa sig för möjligheten, alt denne inom lagaståndstiden begagnade sin legala —. Vängåvan i Upp-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=