LAGLÄSAUNA Eftersom lagläsarinstitutionens upphov var alt liäradshöv- (lingarna själva tillsatte vikarier för sig, var det naturligt att till lagläsare i första hand logos personer, som häradshövdingarna redan tidigare lärt sig n])pskatta i andra egenskaper, främst säsom gärdsskrivare eller eljest säsom tjänare med skriv- eller npphördsgöromål. Ett typiskt exem])el })å en lagläsare, som var hämtad från denna klass, erl)jnder .lost Henkelsson, vilken under en följ(i av år gjorde tjänst i Itjörkekinds härad i Östergötland. 1 ett vittnesintyg av år lööl l)erältar han om sin debut i livet: »liekänner jag .lost Henkelsson i Lnndhy hoandes, fordom salig välborne herres lierr .löran Geras friherre till Björkviks tjänare oeh uti min barndom kom till välrhle min herre anno Kristi l.')(i2, att — kom oeh min kiire lierre mig dagelig under sin liand uti sine saker liade, intet annat vittnar eller visste — Man påträffar emellertid också lagläsare, A'ilka tidigare huvudsakligen verkat i kronans tjänst. Sålunda talar underlagmannen i Medel[)ad Peder Månsson i ett hrev 1(537 till sin lagman Axel Oxenstierna om »min långsamme tjänst, jag med mycket ont utstått haver i salig konung .lohans tid under krigsfolket i 18 år, sedan en tid uti kronones räkninge oeh nu här i laudet över fyrtio år».iTydligt är, att sådana lagläsare som de nu nämnda icke i allmänhet kunna antagas hava besuttit större kunskap om rätten än de kunnat inhämta genom studium av lagboken och egen praktik som tingsförrättare. Då det emellertid i hertig Karls stadga om rättegångar 1,')98 klagas över att lagmän och häradshövdingar »icke själva sitta i rätta ulan förordne andre i deras stad som varken läsa eller skriva kunna och föga förstånd i lagen hava», kan detta i allt fall icke uppfattas annat än såsom en väsentlig överdrift, åtminstone såvitt gäller lagläsarnas förmåga att läsa och skriva. Eftersomlagläsarna först och främst hade till uppgift att föreliisa lagen för bönderna och att utfärda domhreven, kan det nämligen icke rätt gärna antagas, att de annat -- uti försk:ne år, sedan jag till något förstånd .» I Svea hovrätts liher causaruin iir 74. " I Oxenstiernska saniHnfjeii, Riksarkivet. .Tfr N. .Ahnu ni). Sundsvalls historia I s. 47).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=