VÄ N G Av A N AV Dockmkx GERHARD HAFSTROM FOR SKNINGSHI STORIK IINDER SINA FORSKNINGARangående vissa Lidingöfastigheters historia på 1700- och 1800-talen hade Rirgku Wkdbkuo vid flera tillfällen fåst sig vid den vid fastighetsköp ofta förekommande »äreskänken». Han hade därvid bl.a. tillskrivit K. G. Westman, som i hrev den 20 januari 1010, ehuru med viss tvekan, lämnade följande förklaring.* Enligt Upplandslagen, .IB 1, skulle vid hördlösen köpeskillingen erläggas efter en laga taxa, j u s t u in p r e t i u ni, ined 1 mark silver för varje örlugland jord. »Eniellertid jämkade man i mänga fall pä den åskådning, som här antytts, dä man ej kunde förhindra, att jordvärde och kapitalvärde ställdes i mera individuellt förhållande till varandra. Man finner t.ex. jiä 1000-talet i l^ppland i mänga fall, att priset erlägges e n 1) a r t i form av köpeskilling, men i en del fall utgår därjämte vängåva i pengar, t.ex. 4 mark eller 10 lod silver, d.v.s. till relativt betydande värde. Det är icke regel, att vängåva utgår. Man kan därför tänka sig, all dess förekomsl beror på all ifrågavarande fasligheler voro så goda, all de ansågos värda ell större vederlag än det, som borde ulgå enligt allmän norm. Man gjorde då en kompromiss mellan den gamla åskådningen och en modernare, och lät köpeskillingen bestämmas enligt den förra men fogade därtill en vängåva, som tillfredsställde den senares krav på vederlag efter fastighetens individuella värde.» Nils Kdling, l'pj)Iändska domböcker, del \T (194.')), s. 17 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=