153 »HAMAHSKIPT» Ät Bärliiig in)})dr()gs bl.a. revisionen slag till samtliga balkar, av jordabalken, under det byggningabalkens 27 första kapitel uppdrogs åt Gran, vilkens förslag ieke kunnat återfinnas. 1 (>’) En indirekt föl jd av denna lagkommissions arl)ete iir den kända i vårt land utgivna juridiska kommentaren, nämligen Locckmi arbete I.,exicon Juris Sveo-Gothiei, varav den första upplagan utkom 1()51, eller halvtannat år efter kommissionens tillsättande. I detta arbete lämnas förklaringar på de dunkla och föråldrade uttrycken i tandska})s- oeh landslagarna. Loecenius översätter uttrycket »forno skipte »gambla skipt». Vid ordet h a m1) r elämnar han följande förklaring: »fundus effaetus, ineultus et Saxosus, vel vetus area, alias acervus lapidum». Härefter fiiljer denna intressanta upplysning: »O. Bärlingh ita inlerpretal)atur. När een 15y blifxver ödhe, oeh åkren lägges vthi faste lundhe oeh wallgrodhe.» Loeeenius åberopar emellertid även en annan källa: »Ita auetores Revisionis Legum sub ("arolo IX, ad. c. 1. Bygn. L.L. HatÄve män ägor tilsammans som före haf\ve bygde warit, oeh nu kunne ware ödelagde och skåggängne». Genom Loecenius har alltså det Rosengrenska förslagets formulering kommit in i 1 (lOd-talets doktrin. I lexikonets två senare u})plagor har Loecenius uttalat en något avvikande uppfattnjng. I den andra u[)[)lagan (11)65') översätter han uttrycket »forno skipt» med orden »prisea divisio». Lnder h a nibre lämnas följande förklaring »fundus effaetus, ineultus, lapidosus aut silvestris». Härefter lämnas följande intressanta uj)plysning: »Daleearli adhue terrain lapidosum & horridam ita voeant». I Registret över »gambla orden», vilka 10« med orden lOS J. E. .Ai.MyrisT, l'örarl)t'ten till Sveriges rikes lag —8(), s. 14, noten. — De i l)()rjan pä l()40-talet tillsatta t\å lagkominissionerna, i vilka deltog den ovanniiinnde lagläsaren i \'ärend Nils Eskilsson, arbetade ieke med rexision av bvggningabalken. Loceenius har därvid haft god hjälp av sin kollega under de föregäendc årens lagstiftningsarbete, nämligen Olaus Eärliug. vilken i arbetet karaktäriseras med orden »non minus justitiae (juam juris saeerdos et vir vere candidus». (Lexicon Juris, under dödh\-ida.) .Anf. arh. års uppl. S. 5<). S. 74. 105 lOti
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=