STIRE PKTRÉ.X 4 träffar lagmännen, vilka traditionsenligt utsagos inom riksrådskretsen," fortsatte dessa under hela 1500-talet att i allmänhet själva hålla laginansting, medan det däremot under århundradets senare del i allt större utsträekning blev vanligt, att häradshövdingarna anlitade lagläsare. Denna utveckling synes hava påskyndats av den inre oreda, som hlev en följd av striden mellan konung Sigismund oeh hertig Karl. Icke få häradshövdingar, som hlevo konungen trogna,*^ berövades nämligen sina ämbeten, och dessa gåvos av den segrande hertigen till män, vilka icke torde i lika stor utsträckning som företrädarna hava stått i ett personligt förhållande till sina domsagor.*' Redan i början av lOOO-talet hade det i allt fall gått därhän, att häradshövdingarna endast undantagsvis höllo ting själva. Från samma tid hlev det även vanligt, att också lagmännen läto sina ting förrättas av lagläsare eller, som dessa i hithörande fall även benämndes, underlagmän. I de norrländska landskapen, som saknade häradsindelning, höllos tingen redan sedan långt tidigare av sådana undertagmän. • .Ännu sä sent soin l(i34 förklarades under en overlagf'ninj' inom rådet att »lagmansdöniena böre \ara in Senatu». Svenska riksrådets jirotokoll IV s. 22. * Jfr Hertig Karls Slaktarebänk. “ Det år visserligen ett bä\ d\ unnet betraktelsesätt att uppfatta Karl IX;s insats i vår historia som ett i eniincnt grad nationellt verk. men det kan likväl förtjiina att frambållas, att några av de spår som tlenne konung satt i vårt rättsväsen peka bort från det nationella. Bl.a. kommo inflyttade tyskar att under hans regeringstid spela en större roll i utövandet av rättskipningen än under den föregående regimen. Ett eko av de känslor, som detta fiirhållande uppväekte ute i landskapen, förnimmes i en berättelse som kyrkoherden herr Per i Larv 1633 avgav infiir Svea hovrätt angående hur tlet tillgått vid en konungsnämnd i Skara 1603. Denna domstol hade haft att taga ställning till ett yrkande om att en adelsmans dotter, som ingått ett ofrälse gifte, av denna anledning skulle dömas förlustig sina arvegods. 1’ppteckningen av herr Pers berättelse härom (i Svea hovrätts liber eausarum nr 67) lyder: »Sedan sade han oek. att domen helangande som i Skara utgiven är skall ock väl annars hevises, ty när domen fälltes stege de förnämste oj))) ifrån rätten och sade sig icke kunne döme en ifrån sine arvegods, och sade (herr Per) där satt en tysk. som intet förstod vad hon talte och sade till henne, att hon skulle sitta vid sin rack (=:spinnrock), adelsmän hörer till att have jordagods —.» Här få vi sålunda bevittna en scen, där friimlingen i domarsätet dri\er en utifrån stammande rättsuppfattning, som står i strid mot den inhemska.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=