13.) »HAMARSKIPT denna del äro visserligen enligt Herginans schematiska karta någorlunda regelbundna ehuru mycket korta; på storskifteskartan äro de anmärkningsvärt oregelbundna och av den form, som åkrarna hava [)ä stenig och bergig mark (Gustafsson'). Pä denna den västligaste delen av den södra åkern låg i 1410 års urkund omnämnt »H a m m a r s k i p t h e». Enligt Gustafsson hade Virusmäki ursprungliga hytomter varit belägna j)ä den södra åkerns västligaste bergiga del, diir byns kålgårdar också skulle hava legat. Han identifierar 1410 års »Hamar skipthe» med denna antagna gamla byhacke. Som tidigare framhållits plågade långt fram i tiden ett sådant område som det ifrågavarande i rikssvenskt språkbruk betecknas som »hammar». Detta förhållande torde dock endast indirekt hava givit up[)hov till den i urkunden förekommande benåmningen »hammar skipthe». Enligt 1097 års karta var ett mindre stycke av den västra delen av södra åkern en ouppodlad samfålld impedimentmark. Lotter i denna del ägdes, förutom av \Mrusmåki, av Runsala by och Kastu hemman. Är 1410 var den västra delen icke tegskiftad. Då Virusmäki vid denna tidpunkt för övrigt undergått tegskifte är det sannolikt, att den västra delen då nyligen uppodlats. Tidigare kan den hava utgjort Virusmäki byallmånning (hammarmark), sannolikt gemensam för de närliggande byarna. Xyotllingsförfarandet kan förutsättas bava skett i överensstämmelse med reglerna i UL BR 21, vilka allmänt tillämpades i sydvästra Finland långt fram i tiden. Vare sig annan odlingsbar mark fanns eller ej, fördelades genom uppodlingen eller kort tid efteråt äganderätten till denna steniga skogsmark (hammare) mellan odlarna eller dem, som tidigare samfällt nyttjat densamma. Den mark, som legat i hambri, blev därigenom skiftad. Då denna mark år 1410 ännu icke undergått tegskifte, anmärktes det i urkunden särskilt, att Vårfrualtaret hade sju tegar i den västra åkern »ffor vtan Hammar skipthe». Min tolkning av detta rättsfall stämmer alltså väl med såväl Fontells slutsats, att altaret haft ägor, som enskilt upptagits på samfällig utmarksjord (enskilda »intäkter») som Nordholms åsikt, att ifrågavarande »hammar skipthe» varit enskilda intagor. Tolkningen stämmer också med min ovannämnda med ledning av landskapslagarna framlagda förklaring av hammarskiftet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=