GERHARD HAFSTRÖM 124 \’ad slutligen beträffar landslagarna hava dessa dragit den sista konsekvensen av den alltmera inskränkta nyodlingsrätten, nämligen helt förbjudit densamma. Enligt MEL BB 25 och KrLL BB 32 fick nämligen ingen intaga något av hyns oskiftade mark, vare sig på in- eller utägorna, utan att laga skifte skulle ske. h2tt undantag medgavs för oskiftad s.k. »ryl>skogh», i vilken man saklöst fick rödja; efter tre skördar skulle marken dock läggas tillbaka till byskogen. Dessa landslagarnas bestämmelser äro en direkt följd av solskiftet, vilket ju principiellt omfattade all byns mark sålunda även den oskiftade marken inom och utanför hägnaden. I full överensstämmelse härmed är det ju också som SdmL bestämmer, att när solskifte sker »wari all hamarskipt af lagÖ», d.v.s. all rätt att genom odling intaga av byns oskiftade mark var härefter förbjuden. I praxis genomfördes emellertid vid solskifte mycket sällan kravet på ett skiftande även av byns skogsmark.När nu solskiftet var principiellt orubbligt blev alltså följden, att de genom den fortsatta odlingsverksamheten uppkomnanyodlingarna under hand måste skiftas. Härigenom kom den fornsvenska rättens regler att fortleva beträffande nyodlingarna även under solskiftesj)erioden. Detta gällde framför allt de senast uppodlade landen, d.v.s. Norrland och Finland. Följande exempel må anföras. I en dom 1()81 i en tvist om en intaga förordnades två tolvmän att jämka det rödjningsstycke, som var tvistigt mellan två gårdar i Ersnäs och laga så, att den ene fick gå uppföre till skogs så långt och brett med sin ängsteg som den andra hans råhaga. Den andra parten fick så stor trakt, som låg för dess egna ängesfall, att röja sig till godo.">" Md vintertinget 1643 kärade bonden på Bränn till bonden på Stav »åm et stycke åker som han af samfelt mark upbrukat och giordt hade, welandes det till skifftes hafwa, hvar till Erick (Stav) swarade sigh jämpngått och lika stoort stycke der bredwidh honom loofdt och enär han det jämpngått upbrutit hade, Fontell. .Anteckniniiar o.s.v. s. 30 f. \’ästcriiorrlands läns doinhok. s. .'iKi oiiligt (i. Knequist, a.a., s. 110, not 7(i.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=