( 1\ HAK1) HAFS TRÖM 122 rowr», (l.v.s. två års skörd, innan odlingen skulle läggas »til jannföris». Svealagarna inskriinka sålunda alltmera rätten till nyodling: från att ursprungligen hava varit begränsad allenast av hånsynen till de andra jordägarnas behov av odlingsbar mark, skulle en nyodling inom hägnaden enligt de striingaste reglerna skiftas mellan samtliga byamän enligt byamålet (SdmL^ eller vara inskränkt till byamålet (VmLi. I Götalands gamla åkerbrukslandskap var tillgången på odlingsbar mark väsentligt mera inskränkt än i Svealand. Man skulle da vänta, att nyodlingsrätten där hunnit bliva mera inskränkt än enligt svearätt. Sä synes också vara fallet. I \'gL I var sålunda rätten att upj)taga nyodlingar, var de än lågo, knuten till åttingsindelningen. Enligt .IB 14 ( II, .IB 331, fick ingen göra intaga, om icke alla medgåve, som ägde en åttondels åtting.^' »Så snart intaga är gjord, skall den hava rätt att yrka odalskifte, som vill. utsätta sjunätting för ens gård och hålla den för alla dem. som äga jord i byn. Sedan skall han stämma till ting och låta döma hem endag, låta bära tingsmannavittne j)å endagen och därefter svärja, att ’så fcill dom i hans mål på tinget, att han skulle stå här i dag t)cb med rejmiätning dela jorden på åttingar’. Sedan med rep är delat på åttingar, skall man bänskjuta till ting och draga lott j)å sägnarting, om man ej vill förr. Sedan skall man låta tilldöma varje åtting, så som lotten föll, med tingsvittne. Så skola alla skifta sins emellan både gärdesgård och jord, omde ej vilja annorlunda.» .lordägarna hade alltså bär, utan att som i svearätten först behöva nyodla lika mycket, rätt att genast fordra skifte, varefter revning skulle ske på åttingarna, d.v.s. på byns olika gårdar med skiftesvitsord. Det framgår sålunda av VgL:as U})pgifter angående skiftesförhållandet inne i byn, att all till byn börande åker och ängsmark var indelad i olika skiften efter jordens läge.^'* Endast ägoslagets läge men icke likformigheten av jordens beskaffenhet var karaktäristisk för varje skifte. Anledningen härtill var, att de olika Västgötariitten liadc alltsä gått ännu ett steg längre i inskränkande riktning än VniL l)eträfl'ande nyodling inom hägnaden. \V. Sjik'iHEN. Oin förliistorisk privaträtt i Sveriges niedeltidslagar. i Nordisk tidskrift 18i)8, s. fifil f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=