GERHARD HAFSTRÖM 120 Skånelagens princip är alltså densamma som svearättens för att skifte skulle ske fordras, att en annan byaman likvärdigt nyodlar en lika stor röjning. Liksom svearätten utgår den skånska rätten från, att nyodlingen verkställes av den enskilde jordägaren och icke av byalaget samfällt —en grundläggande regel, vilken är av största intresse för frågan om den enskilda jordäganderättens uppkomst i järnåldersbjvarna. Besläktade rättsregler finnas även i landslagarnas bestämmelser om upptagande av ödeby (KrLL BB kap. 41). Om flera bönder voro delägare i en öde by och en ville uppodla sin del men icke de andra, så skulle häradshövdingen utse 12 män, vilka skulle tilldela honom »een hoop aff bolstadenom baade j amgh oc aaker», som motsvarade hans ägodel. Denna »hopen» fick han ohindrat bruka, tills de andra »giort sin deel lika godan wiidh hans deel», varefter skifte skulle ske efter byamålet (»epter tomptom»). Förutsättningen för att skifte skulle få utföras var alltså enligt såväl de ovannämnda svealagarna som den skånska rätten, att envar fullgjort sitt likvärdiga nyodlingsarbete. 1 landslagarna var dettas omfattning emellertid knutet till vars och ens del i byn, under det att enligt svealagarna nyodlingsrätten utanför hägnaden var oinskränkt, så länge avisning kunde ske. Beträffande nyodlingsrätten innanför h ä g n a d e n fanns däremot landslagarnas })rincip redan i svealagarna, till vilkas bestämmelser jag nu övergår. Enligt D L fick odlaren i n o m h ä g n a d e n mot de övriga delägarnas i samfälligheten bestridande icke taga skörd av sin odling mera än under tre års tid, då skifte skulle ske vid tre marks påföljd. I DL (BB 24) — liksom i Vm L(BB 13; 1) men icke i UL, och därför sannolikt återgivande äldre rätt rätten att anlägga humlegård, vilka äro av stort intresse. Olika finnas regler om Detta är även A. Sinessoxs uppfattning: »Qui diuisionis indicium exi)ectal)ant, pro parte sua nichiloininus l)onis communihus, quibus inodis uoluerint exeolendis, utcndi liberam habeant facultatein; non cogendi sunt de cetero ab aduersarijs ad particionein aliquani faciendam, donee ipsi partes suas eonuerterint in culturain.» (Kap. 32. Sweriges gamla lagar IX. s. 262).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=