GERHAKI) HAFSTRÖM no R. Norrry och J. Sandström. Enligt deiu uppkom det tillstånd, som betecknades med ordet hammarskifte, genom enskilda intagor på byns samfällda mark.'5 kartmaterial från Finland kom A. G. Fontkll till det resultat, att fornskiftet betecknat »syndersbruk på samfälld mark» och skett på bröstmarkerna, medan hammarstyckena eller hamrarna voro enskilda inhägnader på utmarken. Enligt lantmätarna O. Sarvi och A. Gustafsson skulle hamrarna hava varit små åkertäppor under ständig äganderätt. Liknande resultat med hjälp av det svenska kartmaterialet har erhållits av geograferna H. Smeds samt G. Nordholm, G. Lindgren, S. Dahl och Gerd Enequist, d.v.s. att de äldsta åkrarna voro oregelbundna, blockformiga enskilda inhägnader.'o Såsom exempel på en jord som låg »i forne skipt och hamhre» hänvisar Jutikkala till den omkring 1455 avfattade vidlyftiga förteckningen över Olof Tavasts »afflingae gods oc ängiar», i vilka uppräknas åkrar, som han köpt av olika bönder, på följande sättri’^ »ij stykke jordh, annadh wedh kirkion ok annad j akren», »j stykke jordh hart Avidher Willoysens jordh», »j stykke jordh Jtemk0pte jak ij karp land iord aff Jusse Laurensson i Termola, anned ligger hart Avid the nyae stuffAvane, ok anned hart Avid Laurens Kerkos riiie». Genomgående talas det sålunda om oregelMed hjälp aA’ ett omfattande AA^edh aker gardhen, som AA’edh byen liggher. L. H. Falkman. Om mått och vigt i Sxerigc. I, (1S84) s. 201 ff. —.1. SandSTRÖM, Om »liammar» ocli »solskiftc», i Fataburen 190!). — R. Norrby. När blcf Sveriges befolkning i egentlig mening bofast?, i Riclrag till kännedomen om de svenska landsmålen ocb svenskt folkliv, XIX, 1901. A. G. F'ontell, Om by i fornskifte ocb ’i bambre’, i Svenska litteratursällskapets skrifter 167, 1923. Dens. .Anteckningar ocb aktstycken rörande forn sol- ocb bammarskiftet i Finland. Fcnnia ,62. 1928. O. Sarvi, Rciträge zur Kenntnis den Haniarteilung, Alaanmittaus 1928. Dens. Suomen muinairia maanjokoja Finlands forn.a jordskiften), inanuskript i Riksdagsbiblioteket, Helsingfors. — A. Gustafsson, Hamarskipt, 1934. — H. Smeds, Malaxbygden, 193.». över de nordeurojieiska byarnas grundformer, i Svensk geografisk årsbok, 1931. — G. Lindgren. F'albygden ocb dess närmaste omgivning A’id 1600talets mitt, i Geograpbica, 6. 1939. — S. Dahl, Torna och Bara, Studier i Skånes bebAggelse ocb näringsgeografi fiire 1860, 1942. •— Gerd Eneqi ist, Nedre Luledalens byar i Geograpbica, 4, 1937. '■ ^'inlands medeltidsurkunder, 4, s. 83—95. G. Nordholm, Geografiska studier
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=